En ny genetisk studie av den bräckvattenlevande gäddan i Östersjön visar att den etablerade uppfattningen att gäddor är stationära fiskar inte stämmer. Under 4 år har Lovisa Wennerström vid Zoologiska institutionen fångat 662 gäddor i hela Östersjön och jämfört deras DNA.

– Vi har kunnat visa att en del gäddor rör sig över mycket stora avstånd. Till exempel är några fiskar vi fångat utanför Finland nära släkt med gäddor fångade i Stockholms skärgård, säger Lovisa Wennerström, doktorand vid Zoologiska institutionen på Stockholms universitet och författare till studien.

Hon fortsätter:

– De nya resultaten innebär att vi i vissa fall bör betrakta hela Östersjön som ett stort system i förvaltningen av gäddan. Skydd av enskilda bestånd och lokala områden behöver kombineras med ett större geografiskt betraktelsesätt.

Resultaten presenteras i doktorsavhandlingen ”Population genetic patterns in continuous environments in relation to conservation management” den 16 september. Förutom den detaljerade studien av gädda har Lovisa Wennerström tillsammans med kolleger kartlagt flera andra arter i Östersjön och granskat vilken genetisk information som finns och hur denna information används i förvaltning.

– Genetisk analys är ett otroligt användbart verktyg för att hitta olika grupperingar som vi kan använda oss av när vi till exempel bestämmer fiskekvoter, och det har redan gett genomslag i förvaltningen av till exempel säl och torsk. Den tekniska utvecklingen under senare år innebär även att det varken är särskilt dyrt eller krångligt att göra genetiska studier, säger Lovisa Wennerström.