Portalen är i dagsläget tänkt att hjälpa SVA och Evira att få in data om hur omfattande problemet med döda och sjuka laxfiskar är. Detta eftersom man i nuläget bara planerar att obducera fisk från Mörrumsån och Torneälven.

Dock går det att rapportera andra arter, men då får man själv fylla i den art det är frågan om. Man kan även fotografera och bifoga bild på fisken.

Slår detta försök väl ut räknar man med att kunna bygga ut portalen så att man kan övervaka det generella hälsoläget för vildfisken i Sverige.

Rapporteringsportalen hittar ni via https://rapporterafisk.sva.se.

Upptäcker man mycket död fisk i ett vatten och det inte finns någon ”naturlig” förklaring rekommenderar vi att ni omedelbart kontaktar Länsstyrelsen i berört län. Ni kan även kontakta förbundet för råd i dessa frågor. Mer information om åtgärder vid omfattande dödlighet i vilda fiskbestånd finner ni här på SVA:s hemsida.

Läs mer
Mer om fisksjukdomar på SVA:s hemsida

 En av anledningarna till hearingen var att man under de senaste månaderna upptäckt BKD på två fiskodlingar i Norrland. Detta ahr lett till att man börjat diskutera om de svenska undantagen ska behållas. Detta eftersom man inom, åtminstone stora delar av, matfiskodlingen betraktar BKD som en produktionssjukdom som minskar produktionen och inte som ett hot mot fisken som måste utrotas.

Därför har det svenska utrotningsprogrammet, där man avlivar smittad fisk och sanerar drabbade odlingar, kommit att diskuteras och vid mötet framkom att det fanns matfiskodlare som ifrågasatte ett behållande av undantagsgarantierna på samma sätt som man gjort i Finland. Representanter från finska Jord- och skogsbruksministeriet berättade vid hearingen om hur man arbetat med frågorna i Finland och visade på att man där upptäckt smittan på fler och fler ställen och även på vild fisk. Dock var det troligt att den vilda fisken smittats av fiskodling eftersom det ofta var amerikansk bäckröding som var smittad i vilt tillstånd. Hur den vilda fisken drabbats kunde man från finskt håll inte svara på även om det inte hittills upptäckts någon massdödlighet av fisk på grund av BKD.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som var närvarande var dock helt på det klara med att Sverige borde arbeta för att behålla undantagsgarantierna. Detta eftersom utrotningsprogrammet fungerar och man trots den senaste tidens utbrott av BKD fått ner smittan i Sverige ordentligt sedan de första utbrotten på 1980-talet. År 1989 var det 17 utbrott av BKD i Sverige och de senaste fem åren har det totalt varit fyra utbrott i landet.

SVA påpekade även att det under sent 80-tal förekom massdöd av lax i de stora sjöarna i Nordamerika och att fångsterna av lax under dessa år gick ned från 885 000 stycken till 140 000.

Även Länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten talade för att man skulle behålla undantagsgarantierna och dessa påpekade att det inte bara handlar om kronor och ören utan att risken var överhängande att om man släppte på garantierna så kunde våra världsunika vildlaxstammar, bevarandevärda öring- och rödingpopulationer och en stor del av fisket spolieras. Dessutom hotas arter som är beroende av t.ex. öringen, som flodpärlmusslan, om BKD skulle spridas i landet.

Sättfiskodlarna var även de kritiska till att man ens diskuterade att inte söka förnyade undantagsgarantier. Organisationen önskade även ett bättre kontrollprogram av den fisk och rom som importeras från utlandet eftersom man idag inte behöver kontrollera fisken eller rommen vid införseltillfället utan att det räckte med att den var provtagen enligt ett kontrollprogram, vilket kunde medföra att smitta kommit in efter provtagningen och då kunde följa med till Sverige.

Jordbruksverket lovade att mot bakgrund av ovanstående att noggrant gå igenom hur man ska arbeta vidare med frågan inför att en nya ansökan om undantagsgarantier ska skickas in till EU.