Förbundet har tillskrivit regeringen och hemställt om att man möjliggör allmän jakt på skarv samt att skarven införs i bilaga 4 till jaktförordningen så att skyddsjakt på enskilds initiativ möjliggörs för att värna fiskevatten, fiskeredskap och vattenbruksanläggningar.

Redan år 2012 sände Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg en liknande begäran till regeringen eftersom skarven redan då var ett stort problem för fiskenäringarna och fiskevården. Någon ändring kom då inte till stånd varför man nu förnyat hemställan med motivering att skarvproblematiken kvarstår och i många fall blivit värre.

Att arten inte är hotad gör att man kan införa allmän jakt på den på samma sätt som på många andra fåglar och den skulle då kunna förvaltas och beskattas som alla andra arter. I hemställan skriver förbundet att:

”En god förvaltning genom allmän jakt skulle med säkerhet minska de problem som skarven förorsakar fisket och de nä-ringar som där till hör. Mellanskarven är även av många en uppskattad matfågel (Naturvårdsverkets egna representanter brukar med jämna mellanrum bjuda på skarvkorv), vilket gör att den är ett vilt av jaktbar betydelse.”

Skyddsjakt på enskild initiativ innebär att den drabbade själv kan avgöra om de rekvisit som är uppställda i lagstiftningen är uppfyllda och denne då kan bedriva skyddsjakt på den skadegörande arten. Förbundet menar att:

”Skyddsjakt på enskilds initiativ skulle då gälla för de som bedriver fiske med redskap som ej är handredskap och då inom 300 meter från redskapet. Vidare bör skyddsjakt på enskilds initiativ vara tillåta inom 300 meter från vattenbruksanläggningar, samt i älvarnas fredningsområden (för att förhindra skada på vandrande fisk) samt i enskilda vatten för att förhindra skada på utplanterad fisk eller annars skyddsvärda bestånd.”

Läs mer
Förbundets skrivelse till regeringen

I sin skrivelse till regeringen skriver förbundet att ”Vår följdfråga i ärendet blir om regeringen har för avsikt att göra en sådan översyn och om den kommer att göras så att den är klar i god tid till den i sommar kommande provfiskesäsongen?” Förbundet skriver vidare att anledningen till att de ställer frågan är att ”den nuvarande lagstiftningen i många fall omöjliggör en adekvat fiskevård vilket leder till men för landsbygdsutvecklingen i allmänhet och de näringar som är baserade på fisket i synnerhet”.

– Någonstans i hela den här processen anser vi att man måste se att de provfisken som görs, utförs av ideella krafter som arbetar för att förbättra för miljön och fisken. Att avkräva dem allt det som krävs då man betraktar provfisken som djurförsök gör mer skada än nytta, menar Björn Flinth.

Han berättar även att fiskerättsägarna enligt lag är skyldiga att se till så att fisket i deras vatten inte bedrivs i förstor eller för liten omfattning.

– Hur ska man kunna säkerställa att fisket inte bedrivs i en lagvidrig utsträckning om man inte kan provfiske, frågar han sig?

Han menar även att provfisken är viktiga för att avslöja om olagliga utsättningar av fisk gjorts och lika så för att förhindra spridning av främmande arter och sjukdomar.

Läs mer
Förbundets uppföljande skrivelse till regeringen

Idag ska viltförvaltningsdelegationerna bestå av fem politiskt tillsatta ledamöter från landstinget samt och en ledamot som utses på förslag av polismyndigheten i länet och som har kunskaper om trafiksäkerhet och illegal jakt. Dessutom ska det finnas en representant från var och ett av jakt- och viltvårdsintresset, naturvårdsintresset, friluftsintresset, ägar- och brukarintresset till jordbruket, det lokala turism- och näringslivsintresset samt skogsnäringen. Dessutom ska det i län med fäbodbruk, yrkesfiske och renskötsel finnas representanter för dessa intressen.

– Det är lite märkligt att en sån stor grupp som fiskevattenägarna inte finns representerade i viltförvaltningsdelegationerna, men det beror väl på att vi varit dåliga på att bevaka våra intressen, säger Björn Flint.

Han menar även att fiskerättsägarnas intressen inte tillgodoses genom något av de andra intressena.

– Visst har vi anknytningar till flera av de andra intressena, men det har de även till varandra. Vi kan inte representeras av yrkesfisket som är ett rent brukarintresse och som ej heller finns i alla län. Inte heller faller fiskevattenägarna under frilufts- eller naturvårdsintresset eftersom man är ett ägarintresse. Och vi är mer skilda från både skogs- och jordbruksintressena än vad de är sinsemellan.

Så med det menar Björn att ett deltagande från fiskevattenägarna i viltförvaltningsdelegationerna är en självklarhet som tillför en kompetens till delegationerna som idag saknas.

– Vi är 2000 fiskevårdsområden och hundratusentals enskilda fiskerättsägare och funktionärer i samfälligheter i Sverige som har unika kunskaper om hur vilt och fisk påverkar varandra och dessa kunskaper kan vi tillföra delegationerna, menar Björn.

Läs mer
Förbundets skrivelse till regeringen

Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg skrev den 7 juli till regeringen och begärde ändring i djurskyddslagen så att möjligheterna för fiskevårdsområdesföreningar och andra att bedriva provfiske skulle förenklas och inte göra funktionärer i föreningarna och andra som bedriver provfiske till presumtiva brottslingar i lagens mening. Regeringen inkom till förbundet den 14 november med svar i frågan: Man kommer inte ändra i djurskyddslagen. 

Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg uppmärksammade i somras regeringen på det faktum att dagens regler för provfiske ställer orimligt höga krav på fiskevårdsområdesföreningarna för att de genom provfiske ska kunna förvalta sina fiskevatten. Till exempel så krävs det att fiskevårdsområdesföreningarna har tillstånd för verksamheten både från Djurförsöksetiska nämnden och från Jordbruksverket eftersom provfiske räknas som djurförsök. Tillståndet från Djurförsöksetiska nämnden ger föreningen tillstånd att bedriva provfisket och kostar 6 000 kronor att söka. Man ska för att få detta tillstånd ha personer utbildade i försöksdjurskunskap som ansvarar för försöket. Tillståndet från Jordbruksverket innebär att den som vill provfiska ska ha tillstånd att använda försöksdjur, vilket fisken som fångas, räknas som. För att få detta tillstånd måste det finnas en ansvarig veterinär som kan försöksdjursfrågor.

Förbundet ville ändra på detta så att normalt provfiske såsom elprovfiske där man bara mäter och väger fisken och nätprovfiske m fl typer av provfiske inte skulle kräva tillstånd enligt djurskyddslagen. Med denna begäran skrev förbundet till regeringen som nu har svarat.

I sitt svar skriver Landsbygdsdepartementet att ”regeringen har den 12 november 2013 överlämnat en proposition till riksdagen med förslag och bedömningar rörande djurskyddslagen. När det gäller definitionen av djurförsök gör regeringen bedömningen att den gällande svenska definitionen av djurförsök bör bibehållas”. Regeringen kommer således inte i nuläget att göra några ändringar som förenklar provfiske som förvaltningsmetod av fisk.

Regeringen hänvisar dock till sin tidigare lagda proposition 2011/12:138 där men menar att man ser behov av att se över frågan om förvaltningsåtgärder av vilda djur i förhållande till bestämmelserna om användning av försöksdjur.

När en sådan översyn kan bli aktuell skriver man dock inte.

Läs mer
Regeringens svar på förbundets hemställan
Förbundets skrivelse med hemställan om ändring i djurskyddslagen