Till utbildningsmaterialet.

Förbundet har yttrat sig över regeringens promemoria ”Vattenmiljö och vattenkraft”, vilken är tänkt att ligga till grund för en förändrad lagstiftning för vattenverksamheter och då inte minst vid miljöanpassning av vattenkraften. I förbundets yttrande framförs flera punkter som bör oroa fiskevattenägarna och deras föreningar. Inte minst är känslan att man helt har glömt bort äganderättsintresset till fiske och vatten.

Några av de saker som förbundet vände sig emot är:

• Regeringen vill låta verksamheter som drivs med stöd av äldre rättigheter såsom privilegiebrev bli betraktade som lagligt tillkomna. Detta trots att verksamheten kan vara helt annan än den var tänk att vara från början.
• Regeringen vill avskaffa båtnadskravet som gör att exploateringsintressena måste vägas mot exempelvis fiskeintresset. Med det liggande förslaget behöver inte hänsyn tas till fisket på det sätt som görs idag.
• Regeringen vill låta verksamhetsutövarna slippa betala rättegångskostnaderna för andra sakägare, t.ex. fiskerättsägarna och fiskevårdsområdesföreningarna. Detta skulle försvåra för många fiskevårdsområdesföreningar och fiskerättsägare att försvara sin rätt och sitt ägande.

Yttrandet kan läsas här.

Förbundet har tagit fram en serie infoblad om fiskevård. Infobladen är inriktade på att skapa ett bra sportfiske och är en del av förbundets satsning på att utveckla fisket som en del av landsbygdsnäringarna och turismen. De tre första infobladet avhandlar fiskevård på abborre, gös och öring. Ladda ner infobladen här>.

Förbundet har tillskrivit regeringen och hemställt om att man möjliggör allmän jakt på skarv samt att skarven införs i bilaga 4 till jaktförordningen så att skyddsjakt på enskilds initiativ möjliggörs för att värna fiskevatten, fiskeredskap och vattenbruksanläggningar.

Redan år 2012 sände Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg en liknande begäran till regeringen eftersom skarven redan då var ett stort problem för fiskenäringarna och fiskevården. Någon ändring kom då inte till stånd varför man nu förnyat hemställan med motivering att skarvproblematiken kvarstår och i många fall blivit värre.

Att arten inte är hotad gör att man kan införa allmän jakt på den på samma sätt som på många andra fåglar och den skulle då kunna förvaltas och beskattas som alla andra arter. I hemställan skriver förbundet att:

”En god förvaltning genom allmän jakt skulle med säkerhet minska de problem som skarven förorsakar fisket och de nä-ringar som där till hör. Mellanskarven är även av många en uppskattad matfågel (Naturvårdsverkets egna representanter brukar med jämna mellanrum bjuda på skarvkorv), vilket gör att den är ett vilt av jaktbar betydelse.”

Skyddsjakt på enskild initiativ innebär att den drabbade själv kan avgöra om de rekvisit som är uppställda i lagstiftningen är uppfyllda och denne då kan bedriva skyddsjakt på den skadegörande arten. Förbundet menar att:

”Skyddsjakt på enskilds initiativ skulle då gälla för de som bedriver fiske med redskap som ej är handredskap och då inom 300 meter från redskapet. Vidare bör skyddsjakt på enskilds initiativ vara tillåta inom 300 meter från vattenbruksanläggningar, samt i älvarnas fredningsområden (för att förhindra skada på vandrande fisk) samt i enskilda vatten för att förhindra skada på utplanterad fisk eller annars skyddsvärda bestånd.”

Läs mer
Förbundets skrivelse till regeringen

En ny genetisk studie av den bräckvattenlevande gäddan i Östersjön visar att den etablerade uppfattningen att gäddor är stationära fiskar inte stämmer. Under 4 år har Lovisa Wennerström vid Zoologiska institutionen fångat 662 gäddor i hela Östersjön och jämfört deras DNA.

– Vi har kunnat visa att en del gäddor rör sig över mycket stora avstånd. Till exempel är några fiskar vi fångat utanför Finland nära släkt med gäddor fångade i Stockholms skärgård, säger Lovisa Wennerström, doktorand vid Zoologiska institutionen på Stockholms universitet och författare till studien.

Hon fortsätter:

– De nya resultaten innebär att vi i vissa fall bör betrakta hela Östersjön som ett stort system i förvaltningen av gäddan. Skydd av enskilda bestånd och lokala områden behöver kombineras med ett större geografiskt betraktelsesätt.

Resultaten presenteras i doktorsavhandlingen ”Population genetic patterns in continuous environments in relation to conservation management” den 16 september. Förutom den detaljerade studien av gädda har Lovisa Wennerström tillsammans med kolleger kartlagt flera andra arter i Östersjön och granskat vilken genetisk information som finns och hur denna information används i förvaltning.

– Genetisk analys är ett otroligt användbart verktyg för att hitta olika grupperingar som vi kan använda oss av när vi till exempel bestämmer fiskekvoter, och det har redan gett genomslag i förvaltningen av till exempel säl och torsk. Den tekniska utvecklingen under senare år innebär även att det varken är särskilt dyrt eller krångligt att göra genetiska studier, säger Lovisa Wennerström.

– En hel del missförstånd, övertolkningar och faktafel har tyvärr förekommit i medierna, med braskande rubriker som ”Signalkräftan på EU-s dödslista”, ”Kräftfiskestopp”, ”Svenska kräftskivan akut hotad”, ”Säljstopp”, ”Signalkräftan ska utrotas”, ”Kräftskivan utrotas av EU”. ”Dax att säga adjö till signalkräftan”, och ”Signalkräftan förbjuds”, säger Lennart Edsman, kräftforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i ett pressmeddelande.

– Det mesta av detta är helt fel. Kräftskivan är inte hotad, säger Edsman.

Detta är vad som gäller, framhåller han:

• 80 procent av de kräftor som svenska folket äter på kräftskivan importeras fryst eller vacuumpackat i enkiloskartonger
• Signalkräftan är kronisk bärare av kräftpest och kan själv dö av sjukdomen om den stressas.
• Kräftpesten kom till Sverige redan 1907 men spridningen av pesten, och utslagningen av flodkräftorna och fisket på dem ökade med 500 procent i samband med att signalkräftan introducerade i stor skala på 1960- och 1970-talen.

– EU-direktivet går ut på att minska skadeverkningar på människor, djur, natur och ekonomi av främmande arter. Invasiva främmande arter – däribland signalkräftan – beräknas kosta EU-länderna 12 miljarder euro årligen, säger Lennart Edsman.

Förutom den paragraf som handlar om utrotning med mera i direktivet finns också undantagsparagrafer för arter som redan har stor spridning, eller där åtgärder skull kosta för mycket i förhållande till nyttan med åtgärderna.

Direktivet och listan med arter är redan framröstade och antagna och går inte att ändra på.

Sverige har redan innan listan togs fram 2015 förhandlat med EU-kommissionen om fortsatt fiske och försäljning av signalkräfta i landet.

Utrotning av signalkräftan är omöjlig i Sverige, såväl som i de andra 22 EU-länderna där arten förkommer (till och med i Luxemburg där det bara finns två bestånd).

Fyra av fem saker som Sverige kan göra för att uppfylla direktivet är redan genomförda:

1. Utsättningsstopp för signalkräfta till nya vatten sedan 1994
2. Åtgärdsprogram för bevarande av flodkräftan och flodkräftfisket sedan 1998
3. Importstopp för levande kräftor från utlandet sedan 2003
4. Möjlighet att bilda speciella skyddsområden för flodkräfta sedan 2005

Det Sverige kan göra ytterligare är att införa restriktioner för levandetransport till de delar av landet där signalkräftan inte finns lagligt, menar Lennart Edsman.

– Det enda som hände den 3 augusti var att man inte får ge tillstånd till förstärkningsutsättningar. Förstärkningsutsättningar har hittills inte gett något positivt resultat för signalkräftbestånd som har kollapsat.

– Sverige har 18 månader på sig att ta fram en hanteringsplan för bland annat signalkräftan, med genomförda åtgärder och eventuella ytterligare åtgärder, till exempel transportrestriktioner för levande kräftor. Kokta kräftor bär inte på pest och går mycket bra att transportera och sälja.

– Det finns fem registrerade signalkräftodlare i Sverige som kan tänkas påverkas av direktivet. De kommer troligen att kunna fortsätta med sin eventverksamhet, säger Edsman.

Största hotet mot kräftskivan

– Det absolut största hotet mot kräftskivan är de illegala utsättningar av signalkräftor till nya vatten som sker, säger Lennart Edsman. Dessa förstör möjligheterna för flodkräftfiske i de delar av landet där arten fortfarande finns kvar. På 17 år har 150 av cirka 300 flodkräftbestånd försvunnit på grund av illegala utsättningar av pestsmittade signalkräftor bara i Värmland.

– Det är detta som är det stora hotet mot kräftfisket och kräftskivorna.

En dom meddelad från Förvaltningsrätten i Falun den 30 juni bifaller två fiskerättsägares överklagan av stämmobeslut och upphäver därmed fiskevårdsområdesföreningens samtliga beslut fattade vid stämman 2015. Bakgrunden till överklagandet är

Fiskevårdsområdesföreningen i Dalarna höll sin stämma den 14 april 2015 varefter två fiskerättsägare överklagade stämmans alla beslut då de ansåg att de tillkommit på felaktig grund. Länsstyrelsen i Dalarna avslog dock överklagandet i juli förra året då man menade att man inte kunde se att besluten tillkommit i ej behörig ordning, att de bröt mot lag om fiskevårdsområden eller att fiskerättsägarnas rätt hade kränkts.

Fiskerättsägarnas klagan
Grunden för fiskerättsägarnas överklagande var att man ansåg att besluten inte tillkommit i behörig ordning eftersom majoriteten av dem som deltog i beslutsfattandet inte var behöriga att göra så. Detta eftersom deltagarantalet på stämman var tjugo personer, varav enbart sex stycken var behöriga att rösta. Fjorton stycken var således inte röstberättigade. Av de sex som var berättigade att rösta hade två fullmakt. På stämman togs sedan alla beslut utom tre med acklamation. De klagande fiskerättsägarna menade således att eftersom medlem i fiskevårdsområdesföreningen är den som äger fastighet med fiskerätt, hade fjorton obehöriga varit med och fattat beslut som rör fiskerättsägarna.

Vidare hade vid stämman ingen röstlängd upprättats, något som dessutom framgått av protokollet från stämman. Inte heller hade alla fullmakter bifogats till närvarolistan, vilket de klagande menade skulle framkommit om man upprättat en röstlängd. Förutom detta diskuteras ett flertal sakförhållanden där t.ex. frågan om möjligheten för fiskevårdsområdesföreningen att införa särskilda kräftfiskekort ifrågasattes när ingen sådan möjlighet gavs enligt stadgarna.

Fiskevårdsområdesföreningen hade innan domen beretts tillfälle att yttra sig, men enligt domen inte hörts av.

Domskäl
I domskälen står följande att läsa:

Av protokollet från stämman kan inte utläsas att någon röstlängd fastställts. Det framkommer inte heller att man kontrollerat om de närvarande som uppträtt som ombud för andra haft fullmakt. Styrelsen för fiskevårdsområdesföreningen har i yttrande till länsstyrelsen uppgett att en av de som uppträtt som ombud inte haft fullmakt och därmed inte haft rätt att rösta. I protokollet från stämman är likväl denna röst medräknad.

Mot bakgrund av detta menade förvaltningsrätten att det inte gått att avgöra om endast röstberättigade deltagit i omröstningen inför besluten vid stämman. Inte heller framgick det av protokollet vilka inför vilka beslut omröstning begärts, och det kan därmed inte av protokollet utläsas när besluten fattats med acklamation. Därmed menar man att det inte är visat att besluten vid stämman tillkommit i behörig ordning. Därmed upphäver förvaltningsrätten de beslut som fattats vid fiskestämman och man prövade således inte sakfrågor som fattats på stämman eftersom de besluten ingick i upphävandet.

Lärdomar av domen
Även om domen ännu ej vunnit laga kraft visar denna på det viktiga med att fiskevårdsområdesföreningen ser till att det enbart är fiskerättsägare som röstar vid stämmorna och att man därför upprättar riktiga röstlängder och samlar in de fullmakter som åberopas och fogar dem till protokollet.

Läs mer
För den som är intresserad kan domen beställas från Förvaltningsrätten i Falun, målnummer 3128-15

Rapporten som är framtagen av några av Sveriges främsta fiskforskare tar även upp effekten av för hårt fiske, vilket också tydligt ses på fiskbestånd. Detta syns till exempel genom en förändrad storleks- och åldersstruktur, svag föryngring eller få lekfiskar. Fiskar indikerar således både resursutnyttjandet och miljötillståndet.

4)    En viktig komponent är också att SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och tillsammans med flera av våra länsstyrelser och frivilligorganisationer som Sportfiskarna och Fiskevattenägare genomför omfattande provfisken över hela landet. Dessa provfisken utförs standardiserade metoder vilka sedan kvalitetssäkras och lagras i SLU:s offentliga databaser. Kunskapen om vad som är normalt och vad som händer när ett vatten påverkas ökar därför hela tiden.

Läs rapporten
Fisk som miljöindikator

Portalen är i dagsläget tänkt att hjälpa SVA och Evira att få in data om hur omfattande problemet med döda och sjuka laxfiskar är. Detta eftersom man i nuläget bara planerar att obducera fisk från Mörrumsån och Torneälven.

Dock går det att rapportera andra arter, men då får man själv fylla i den art det är frågan om. Man kan även fotografera och bifoga bild på fisken.

Slår detta försök väl ut räknar man med att kunna bygga ut portalen så att man kan övervaka det generella hälsoläget för vildfisken i Sverige.

Rapporteringsportalen hittar ni via https://rapporterafisk.sva.se.

Upptäcker man mycket död fisk i ett vatten och det inte finns någon ”naturlig” förklaring rekommenderar vi att ni omedelbart kontaktar Länsstyrelsen i berört län. Ni kan även kontakta förbundet för råd i dessa frågor. Mer information om åtgärder vid omfattande dödlighet i vilda fiskbestånd finner ni här på SVA:s hemsida.

Läs mer
Mer om fisksjukdomar på SVA:s hemsida

Sedan 2012 har ett antal ägare till småskaliga vattenkraftverk förelagts att söka miljöbalkstillstånd för verksamheten. Anledningen är att nyutvecklad praxis i mark- och miljödomstolen visar att de gamla civilrättsliga rättigheter de anger som tillstånd, inte längre gäller.

Rapporten visar att det uteslutande handlar om de allra minsta kraftverken som inte har tillstånd och därför måste söka ett modernt tillstånd. Problemet är att de vare sig har råd med den juridiska processen eller de skyddsåtgärder för miljön som krävs, t.ex. fiskvägar.

– Med en bruttoinkomst på drygt 50 000 kronor per år har de helt enkelt inte råd med något av detta, samtidigt som EU-lagstiftning och våra egna miljölagar kräver åtgärder som kostar en hel del, säger Christer Borg, ordförande i Älvräddarnas Samorganisation.

Både EU-lagstiftningen och den svenska miljölagstiftningen är baserad på principen att den som exploaterar miljö är densamma som betalar för alla åtgärder för att mildra effekterna av exploateringen. Men Älvräddarna menar sig ha en lösning för dessa kraftverk som närmast är att betrakta som hobbyverksamheter.

– Vi behöver en fond som ägarna frivilligt kan söka bidrag från till avveckling av kraftverken och utrivning av dammarna. På så sätt når vi de krav som ställs på oss av EU, samtidigt som ägarna till kraftverken går helt skadeslösa ur situationen, menar Christer Borg.

Älvräddarna menar att elproduktionen i dessa minsta kraftverk är så liten att även om 90 procent skulle välja fondmedel för avveckling, är effekten på elsystemet i princip försumbar, samtidigt som statsstödsregler och konkurrenslagstiftning inte medger att staten betalar för något annat än just utrivning.

Läs rapporten
Kultur och energi – De minsta kraftverkens betydelse