Vi har fått en skrift om mellanskarven av biologen Christer Olburs som gjort sig känd som en hårdför debattör i skarvfrågan. Skriften som heter ”Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel” finns i både engelsk och svensk version och återfinns här.

Svensk version.

Engelsk version.

Förbundet har tillskrivit regeringen och hemställt om att man möjliggör allmän jakt på skarv samt att skarven införs i bilaga 4 till jaktförordningen så att skyddsjakt på enskilds initiativ möjliggörs för att värna fiskevatten, fiskeredskap och vattenbruksanläggningar.

Redan år 2012 sände Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg en liknande begäran till regeringen eftersom skarven redan då var ett stort problem för fiskenäringarna och fiskevården. Någon ändring kom då inte till stånd varför man nu förnyat hemställan med motivering att skarvproblematiken kvarstår och i många fall blivit värre.

Att arten inte är hotad gör att man kan införa allmän jakt på den på samma sätt som på många andra fåglar och den skulle då kunna förvaltas och beskattas som alla andra arter. I hemställan skriver förbundet att:

”En god förvaltning genom allmän jakt skulle med säkerhet minska de problem som skarven förorsakar fisket och de nä-ringar som där till hör. Mellanskarven är även av många en uppskattad matfågel (Naturvårdsverkets egna representanter brukar med jämna mellanrum bjuda på skarvkorv), vilket gör att den är ett vilt av jaktbar betydelse.”

Skyddsjakt på enskild initiativ innebär att den drabbade själv kan avgöra om de rekvisit som är uppställda i lagstiftningen är uppfyllda och denne då kan bedriva skyddsjakt på den skadegörande arten. Förbundet menar att:

”Skyddsjakt på enskilds initiativ skulle då gälla för de som bedriver fiske med redskap som ej är handredskap och då inom 300 meter från redskapet. Vidare bör skyddsjakt på enskilds initiativ vara tillåta inom 300 meter från vattenbruksanläggningar, samt i älvarnas fredningsområden (för att förhindra skada på vandrande fisk) samt i enskilda vatten för att förhindra skada på utplanterad fisk eller annars skyddsvärda bestånd.”

Läs mer
Förbundets skrivelse till regeringen

Nedre Gavleåns fvof blev årets mottagare av förbundets vandringspris Bronsfisken. De fick priset för sitt arbete med att skapa vandringsmöjligheter för fisk i nedre delarna av Gavleån, ett arbete som skett inom kulturminnesförklarat område och som dessutom är stadsnära.

Nobellunchen som i år samarrangerades med Gävle kommun hölls på kommunhuset under temat ”Frisk fisk i våra vatten”. Till detta var statsveterinären Charlotte Axén från Statens veterinärmedicinska anstalt inbjuden för att tala om fisksjukdomar och hur man ska tänka vid utsättningar av fisk.

– Om man vill vara helt säker på att inte sprida smittor så ska man inte flytta fisk, men om man väl ska flytta fisk så ska man följa alla regler så att den är veterinärkontrollerad, berättade hon. Man ska inte vara dumsnål och köpa slaskpartier med fisk eller fisk från ”svartodlingar”.

Charlotte berättade om de olika sjukdomarna som kan drabba fisk och att det är viktigt att man inte bara tror att problemen kan komma med fiskutplanteringar utan även vid flyttning av betesfisk.

Att flytta fisk från en sjö till en annan kan vara nog så illa om man har otur, men att flytta fisk från kusten eller att använda strömming eller räkor som bete berättade Charlotte kunde medföra katastrof.

– I inlandet har vi ett relativt gott fiskhälsoläge, men efter kusten finns det flera sjukdomar som vi inte vill ha in i inlandet, så att använda exempelvis strömming som betesfisk är absolut fel! Inte heller ska man använda okokta räkor som bete eftersom de kunde bära på farliga sjukdomar, inte minst jätteräkorna, som kan bära på White spot disease, vilken kan drabba skaldjuren särskilt hårt.

Det hjälper heller inte att frysa betesfisk berättade hon eftersom många av de sjukdomar som kan drabba fiskarna överlever infrysning. Därför ska man aldrig ta betesfisk från kusten inklusive Mälaren och vattendrag upp till första definitiva vandringshindret (dammen/kraftverket) eftersom dessa områden inte är friförklarade från många av sjukdomarna.

Fisketillsyn
Efter lunchen berättade Ronnie Hermansson, som tagit fram ett nytt fisketillsynsmaterial om säkerhetsarbete för fisketillsynsmännen och vilket ansvar som styrelserna i fiskevårdsområdesföreningarna har för tillsynsmännen.

– Om fiskevårdsområdesföreningarna har ett formellt ansvar eller ej för tillsynsmännen kan variera mellan de olika föreningarna, men man har ett moraliskt ansvar att se till att tillsynsmännen är så säkra som möjligt i utövandet av fisketillsynen, sade Ronnie.

Han gick sedan igenom hur man ska tänka och vad man ska tänka på som uppdragsgivare för fisketillsynsmän och lovade slutligen att det under våren skulle komma ett första kurstillfälle för arbetsmiljöarbete kring fisketillsyn.

Havs- och vattenmyndigheten meddelar att man nu har beslutat om ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:25) om resurstillträde och kontroll på fiskets område, gällande kustfiske efter lax i Östersjön.

Länfiskedirektören i Skåne, två forskare och en fiskestrateg skriver i dag på DN Debatt en artikel som är mycket kritisk till den nya fiskelagen. Detta eftersom det med den nya fiskelagen blivit möjligt att sälja och överföra fiskerättigheter för yrkesfisket till havs. ”Ska vi Sverige införa ett system där rättigheterna riskerar att koncentreras till ett fåtal kapitalstarka aktörer? I en demokrati är en sådan process i det närmaste irreversibel när den väl tagit fart”, skriver man.

De som skrivit under debattartikeln är Länsfiskedirektören i Skåne, Johan Wagnström, Professorn i kulturgeografi vid Lunds universitet, Johan Hultman, fil dr i sociologi och tillika ordföranden för Öresundsfiskarna,  Filippa Säwe och fiskestrategen Vesa Tschernij vid Simrishamns marina centrum. De menar att de fiskerättigheter säljs ut och att Sveriges nya fiskelag främjar stordrift längre ut till havs. Därmed ­hotas det lokalt förankrade kustfisket som har både ekologiska och sociala ­mervärden.

Man jämför med Danmark som har genomfört liknande åtgärder tidigare med baktanken att fisket ska bli mer lönsamt och överkapaciteten i fiskeflottan skulle försvinna. Detta har man lyckats med eftersom fartygen blivit färre, större och mer effektiva. Problemet är, menar skribenterna, att det småskaliga fisket drabbats hårt negativt. Man skriver att ”Effekterna på det småskaliga, lokalt förankrade fisket blev däremot katastrofala. Det har skett en ägarkoncentration där rättigheten att utnyttja den gemensamma resursen hamnat i stora koncerner medan yrkesfisket försvunnit helt från 38 danska hamnar.”

Detta har lett till att man i Danmark nu i efterhand försöker justera snedsitsarna på politisk väg i syfte att kunna gynna ett ekologiskt och socialt hållbart fiske. Utifrån detta menar man att vi även i Sverige måste ta lärdom av de danska erfarenheterna och svensk fiskeripolitik bör ställa sig frågan: ”Vilka värden ska prioriteras? Om man vill behålla värdet av den svenska fisken i Sverige måste man ta hållbarhetens alla dimensioner på allvar. Fiskepolitiken måste mentalt och i praktiken flyttas från havet upp på land. Det måste formuleras en tydlig politisk vilja att utveckla en mångsidig näring med starka kopplingar till lokala marknader där lönsamheten ökar samtidigt som fisken blir billigare för konsumenten. Det är så stabilitet och liv kan skapas.”

Utifrån detta önskar skribenterna uppnå ett levande kustfiske som sker inom ramarna för ett socialt och ekologiskt hållbart förvaltande. Man vill därför bygga ett system för fisket som tar avstamp i det fiske som ger störst samhällsvärden sett till alla dimensioner och att detta sätts i första rummet. Ett sådant system menar man blir ”ett generöst system där dörren är öppen för etablering av kustfiskare och att det mer storskaliga fisket får anpassa sig till detta.” Man hoppas därigenom nå en högre förädlingsgrad i Sverige vilket medför att fler arbetstillfällen skulle bli kvar i kustkommunerna. Inte minst genom direktförsäljning av fisk till kustbor och turister, men även genom utveckling av restauranger och lokala beredningsföretag som kan nyttja den lokala produkten. Man skriver att det skulle skapas ”värden som levande kustsamhällen, arbetstillfällen och skatteintäkter i kustkommunerna och en kontinuerlig övervakning av miljön i våra kustvatten. Med ett renodlat storskaligt fiske riskerar dessa värden gå förlorade.”

Läs mer
DN Debatt: Privatiserade rättigheter hotar det hållbara kustfisket

Incidenten inträffade redan i maj, men först i juni fick polisen in en rapport om det inträffade och därvid kunde börja utreda brottet, rapporterar Nyheter 24. Brottet, som rubriceras som grovt jaktbrott, kan resultera i flera års fängelse, men polisen har ingen misstänkt i nuläget.

Skarven är en omstridd fågel, inte bara för att den fångar och skadar stora mängder fisk, utan även för att dess ursprung är omstritt. Den före detta yrkesfiskaren Kjell-Ove Björk säger till Arbetarbladet att de som utfört dådet borde få Nobelpriset.

– De som gjort det här ska ha nobelpriset. Det är det bästa som hänt skärgården på länge. De allra flesta vill ha bort skarven, men det är minoriteten som har fått bestämma, säger han till Arbetarbladet.

– Skarven tillhör inte vår fauna, den spridde sig från Holland där man tog in skarven för att den skulle fiska i kanalerna. Den skitar ner skärgården, Båkharen som var så vacker en gång blev helt förstörd. Ungdomarna brukade ta sig dit för utflykter, säger Kjell-Ove Björk vidare till Arbetarbladet.

Länsstyrelsen beslutade efter det inträffade att dra tillbaka sitt tillstånd för skyddsjakt på skarv för andra än yrkesfiskare. Till Arbetarbladet säger Sara Lindqvist vid Länsstyrelsens miljöenhet att:

– Beståndet av skarv var kraftigt reducerat och det föranledde ett beslut om att skyddsjakten bara skulle innefatta licensierade fiskare.

Från den 1 oktober gäller nya regler för den som vill ha yrkesfiskelicens. Skillnaderna i inlandet mot tidigare är marginella, men i havet blir ändringarna desto större. Där det tidigare har krävts yrkesfiskelicens för att få bedriva yrkesmässigt fiske krävs det nu bara fartygstillstånd och det ska bli lättare att få bedriva yrkesfiske mot tidigare.

Mer information om att bedriva yrkesfiske finns på Havs- och vattenmyndighetens hemsida. Klicka här.

Målet rör enskildas rätt att kräva ersättning av staten med stöd av grundlagen. Den rätten har inte prövats av domstol tidigare och det har diskuterats i den juridiska litteraturen sedan åtminstone mitten av 1990-talet om en sådan talan är möjlig, eller om grundlagen bara riktar sig till lagstiftaren.

– Det känns självklart väldigt bra att få ett positivt avslut på den här långa processen och att kunna ge vår kund rätt i viktigt principfråga samt en skälig ersättning. Att vi dessutom har fått rätt i en fråga som tidigare var oprövad i domstol gör mig stolt över våra många duktiga jurister på LRF Konsult, säger Katarina Wiklund, Chefsjurist på LRF Konsult.

I det aktuella fallet var det sju stycken yrkes- och binäringsfiskare i Haparanda skärgård som blev av med huvuddelen av sina inkomster från fisket när det infördes ett förbud mot fiske efter lax och öring i Torne älvs fiskeområde år 1997.

Staten vägrade att betala ersättning för detta med hänvisning till att 1997 års förbudslag inte har någon bestämmelse om ersättning till berörda fastighetsägare. Dessutom ansåg staten att grundlagen inte kunde användas som stöd för deras krav. Därför bestämde sig fiskerättshavarna för att stämma staten och få sin rätt prövad och e vände sig då till LRF Konsult som specialiserat sig på den här typen av mål och LRF finansierade processen då man ansåg det vara ett principiellt viktigt mål.

Lång process har fått sitt slut
– Det blev en lång resa, eftersom det till att börja med inte fanns någon domstol som ansåg sig vara behörig att ta upp målet till prövning uppger Jessica Wieslander jurist på LRF Konsult.

Till sist blev det Stockholms tingsrätt som pekades ut som behörig och som avgjorde målet. Tingsrätten kom fram till att staten inte var ersättningsskyldig och samma resultat blev det när domen överklagades till Svea Hovrätt.   Nu, sju år senare, ändrar Högsta domstolen alltså underinstansernas domar och förklarar att staten ska ersätta de sju fiskerättshavarna för deras förluster.

Delar av Länsstyrelsen i Stockholms beslut att tillåta prickning av skarvägg har upphävts av Naturvårdsverket efter att Stockholms Ornitologiska förening (StOF) överklagat beslutet. Beslutet grundar sig på att Naturvårdsverket menar att Länsstyrelsen inte kunnat visa på att skarven medför allvarlig skada för yrkes- och fritidsfisket. Dessutom menar man att den förlängda jakttiden kunde medföra lidande för fostren i de prickade äggen.

Länsstyrelsen i Stockholms län fattade den 16 april 2013 beslut om att medge Stockholms läns fiskarförbund (SLF) tillstpånd att bedriva skyddsjakt efter storskarv och underarten mellanskarv (skarv). Av beslutet framgår bland annat att skyddsjakt får ske genom äggprickning av skarvägg så att äggen inte kläcks. Ingreppen fick ske under perioden den 16 april till och med 15 maj 2013 och ingrepp fick göras i sammanlagt 2 200 bon i Nynäshamns, Haningen och Värmdö kommuner. Ingreppen fick ske vid maximalt två tillfällen per plats då skulle minst ett ägg per bo ska alltid lämnas oprickat. I bon med kläckta skarvungar fick inga ägg behandlas.

Beslutet om äggprickning förlängdes även av Länsstyrelsen till och med den 22 maj 2013 på ansökan från yrkesfiskarna. Detta efter att yrkesfiskarna meddelat att ytterst få skarvar hade börjat häcka så sent som den 10 maj.

Detta beslut överklagades av StOF som menade att Länsstyrelsen inte anger inte vilka skadorna är eller vad de omfattar. Detta menade man var ett minimikrav för att kunna besluta om skyddsjakt. Vidare menade man att genom att bevilja äggprickning fram till den 15 maj 2013 så skulle man medvetet komma att utsätta nästan kläckningsfärdiga eller helt kläckningsfärdiga skarvfoster för grovt onödigt lidande då dessa genomborras av nålstickande verktyg. Vidare menade StOF till skillnad från yrkesfiskarna att häckningen var betydligt längre framskriden än vad fiskarna gjorde gällande.

Den 24 mars 2014 kom så beslutet (ärende NV-03742-13 och NV-04459-13) efter överklagan från Naturvårdsverket och man upphävde i detta delar av Länsstyrelsens beslut.

Naturvårdsverket menar i likhet med StOF att det är svårt att bedöma vilka skador som skarven medför för fritids- och yrkesfisket och därmed är inte de kriterierna uppfyllda för att bevilja skyddsjakt. I sitt beslut skriver verket:

”Naturvårdsverket bedömer sammanfattningsvis att kriteriet förhindra allvarlig skada inte är uppfyllt i detta fall. Med anledning av denna bedömning saknas skäl att pröva de andra kriterierna för skyddsjakt. Naturvårdsverket upphäver därmed länsstyrelsens beslut av den 16 april 2013 i den del som avser skyddsjakt efter skarv genom äggprickning.”

Naturvårdsverket upphävde även Länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden för äggprickning då man ansåg att det fanns risk för onödigt lidande hos fågelfostren då de kunde vara långt gångna. Man skriver att:

”Länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden omfattar tiden från med den 15 maj 2013 till och med den 22 maj 2013. Naturvårdsverket beslutade den 17 maj 2013 att inhibera länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden. Som framgår ovan [Naturvårdsverket menar att prickning av ägg inte i sig är en plågsam metod. Reds. anm.] bedömer Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan användas vid skyddsjakt efter skarv. Användandet av jaktmetoden beror dock på när den får ske samt vilken art den avser. 1 detta fall anser Naturvårdsverket att skarvens äggläggning efter den 15 maj 2013 var så långt gången att det fanns risk för onödigt lidande. Naturvårdsverket upphäver därför länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden.”

Enligt beslut från EU får svenska yrkesfiskare fiska 30 465 laxar i Östersjön under 2013, vilket är en minskning med 11 procent jämfört med 2012. Hav beslutade i våras att fördela denna kvot på vild och odlad lax och på olika havsområden. Målsättningen med fördelningen är att fisket i högre grad ska riktas mot odlad lax och att bestånden av vild lax ska skyddas och stärkas.

– Den nationellt fastställda kvoten i det aktuella området (delområde 31 i Östersjön) är satt till 20 000 och 10 000 av dessa avser vild lax. Vi bedömer att kvoten för vild lax nu är i det närmaste uppfiskad och stoppar därför detta fiske, säger Ingemar Berglund.

Fisket av odlad lax (fettfeneklippt lax) får däremot fortsätta i fredningsområdet Ume älv och i vissa så kallade terminalfiskeområden. Laxfisket i södra Östersjön påverkas inte av beslutet.

I fjol beslöt HaV att stoppa fisket av vild lax i Bottenviken den 5 juli.

Läs mer
Här kan du läsa HaV:s beslut