Vi har fått en skrift om mellanskarven av biologen Christer Olburs som gjort sig känd som en hårdför debattör i skarvfrågan. Skriften som heter ”Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel” finns i både engelsk och svensk version och återfinns här.

Svensk version.

Engelsk version.

Förbundet har tagit fram en serie infoblad om fiskevård. Infobladen är inriktade på att skapa ett bra sportfiske och är en del av förbundets satsning på att utveckla fisket som en del av landsbygdsnäringarna och turismen. De tre första infobladet avhandlar fiskevård på abborre, gös och öring. Ladda ner infobladen här>.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län meddelar via Facebook att man tror sig ha funnit föryngring av regnbåge i Gavleån. Än så länge är fiskungarna små, men av bilderna att döma är det med stor sannolikhet regnbåge.
– Vi har själva varit osäkra, men frågat ett flertal experter som menar att det lutar åt att det är regnbåge, säger Länsfiskekonsulent Nichlas Dahlén.

Att regnbåge föryngrar sig i Sverige är väldigt ovanligt och det finns enbart belägg för detta vid ett fåtal tillfällen i Sverige. Det har bland annat belagts vid en lokal i Dalarna och på Gotland, så om det nu skett en föryngring i Gavleån är det unikt. Men föga efterlängtat.

– Regnbåge är en främmande art som vi inte vill ha självreproducerande bestånd av i Sverige, säger Nichlas Dahlén.

Men han är föga oroad, och tillägger därför.

– Men vi vet att de föryngringar av regnbåge som skett är ytterst temporära. Vi har även haft regnbågsföryngringar tidigare i Gavleån. De kan ge ”i värsta fall” upphov till en eller ett fåtal generationer vild fisk, men sen dör de ut.

Dock kommer Länsstyrelsen att göra fler elprovfisken längre fram för att säkerställa om det verkligen är regnbåge eller inte. I ett senare inlägg på Facebook skriver Nichlas Dahlén att ”öringens förmåga att se väldigt olika ut gör det hela svårare, har sett bilder från skåne på öringyngel som ser väldigt mycket ut som bilderna. Samtidigt har vi på länsstyrelsen för bara några veckor sedan satt ut nästan 100 000 öringyngel av dalälvsstam och har ganska färskt hur de ser ut. I Gavleån är beståndet uppbyggt av dalälvsöring samt att det varje år sätts ut nya. Och de skiljer sig ganska kraftigt mot det som vi fångat. Sedan vet vi att det finns bäckröding i systemet. Om några veckor när de är större kan vi nog bättre se vad det är.

Följ diskussionen på Facebook

Havs- och vattenmyndigheten meddelar att man nu har beslutat om ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:25) om resurstillträde och kontroll på fiskets område, gällande kustfiske efter lax i Östersjön.

Även Naturskyddsföreningen är tillskyndare av ett nationellt blyförbud vid fiske och Ellen Bruno säger till SVT att bly är extremt giftigt och bryts inte ner i naturen. Hon menar vidare att många fåglar dör varje år för att de får i sig bly.

Ett exempel som man tar upp är svanar som äter sjögräs och då får i sig bly från sänken och detta menar man då i sin tur kan leda till döden genom blyförgiftning.

– Bly är en av de giftigaste tungmetallerna, och vi måste begränsa att det sprids i miljön. Utgångspunkten är att vi ska ta fram ett nationellt förbud, vilket kan innebära att blysänken förbjuds inom ett eller två år, säger Göran Enander till SVT.

Det man hänvisar till är inte minst att svanar har bekräftats döda av blyförgiftning i Stockholm under februari månad. Statens veterinärmedicinska anstalt, vilka gjorde analyserna på de döda svanarna skriver angående blyförgiftade fåglar att:

Blyföremålen mals ner i muskelmagen och bildar tillsammans med saltsyra från magen ett blysalt som kan tas upp och spridas i kroppen. Blyet lagras sedan framförallt i lever, njure och benvävnad. Blyet påverkar nervfunktioner och stör kroppens enzymsystem och blodbildning. Detta orsakar bland annat förlamning av muskulatur, inklusive muskulaturen i mag-tarmkanalen, och blodbrist (anemi). (Källa: SVA.)

I januari kom Jordbruksverket med nya regler om hur man får använda fisk eller andra vattenlevande djur som bete. Sedan tidigare har förbundet rapporterat om att Jordbruksverket bedömt att användandet av levande betesfisk är olagligt och nu har man i sina föreskrifter fastställt regler även för döda vattenlevande djur som bete. Döda beten måste vara fångade i samma vattenområde som de sedan används som bete i. 

Jordbruksverket har ändrat i sina föreskrifter om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur så att det ställs krav på de som vill använda sig av fisk eller andra vattenlevande djur som bete. Nu krävs det att för att man ska få använda även död fisk eller andra döda vattenlevande djur som bete så ska de vara fångade i samma vattenområde som de ska användas som bete i.
Ett vattenområde definieras som det område som fisken fritt kan vandra inom och syftet med dessa nya föreskrifter är att man vill hindra spridning av smittsamma sjukdomar mellan olika vatten.

Sverige har idag ett bra fiskhälsoläge, men det kan snabbt förändras om fisk flyttas utan att vara hälsokontrollerad och särskilt allvarligt kan det vara om fisken flyttas från kustzonerna till inlandsvatten eftersom de svenska inlandsvattnen är fria från många allvarliga och i övriga europa vanligt förekommande fisksjukdomar.

Att det, som många tror, skulle räcka med att betesfisken är fryst stämmer inte eftersom många sjukdomar bland fisk klarar frysning. Inte minst gäller detta virussjukdomar. Så därför är det lika viktigt att man inte, utan tillstånd från fiskerättsägarna och länsstyrelsen, flyttar fisk, död eller levande, från ett vatten till ett annat.

Läs mer
Läs Jordbruksverkets föreskrifter om animaliska biprodukter (2 kap 21 §)

Mikael Melin, som är fiskhandläggare vid Länsstyrelsen i Dalarna säger till Dalarnas tidningar att fiskodlingen har skyldighet att anmäla incidenter till länsstyrelsen och det har man gjort. I den trasiga kassen fanns det 165 ton regnbågslax i kassen, totalt omkring 70 000 fiskar, och man befarar att merparten av dem rymt.

– Varje dag har odlingen fiskat upp 400 fiskar, vilket tyder på att en stor andel av fiskarna i kassen rymt. Att sätta ut nät kring kassen är en av de skärpta krav vi ställer på fiskodlingar, men olyckan kommer ändå att få konsekvenser för fisken i framför allt Siljan, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.

Länsstyrelsen i Dalarna är nu orolig för att de förrymda regnbågarna kan orsaka problem, inte minst för den skyddsvärda siljansöringen. Inte minst är man orolig för att siljansöringen ska få konkurrens om födan och utöva predation på yngel av siljansöring. Mikael Melin menar dock att de förrymda regnbågarna kan få problem i det fria.

– Fiskarna från odlingen kommer att få det tufft i det fria. De är vana att äta vid bestämda tider och ha sina kompisar omkring sig. Många kommer inte att överleva, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.

Eftersom området som regnbågarna kan sprida sig i är stort så uppmanar länsstyrelsen nu fiskevårdsområdesföreningarna i området att förbereda sig på ett ökat fisketryck.

– Jag uppmanar berörda fiskevårdsområden att förbereda sig med fiskekort, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.

Mikael Melin tror dock inte att det nu skedda utsläppet av regnbåge kommer att påverka siljansöringen långsiktigt sett. Om cirka ett år tror han att påverkan i vattensystemet på grund av utsläppet kommer att vara borta.

– Det sker ständigt utsläpp av fisk från dem. Vi vill minimera utsläppen i Siljan och odlingarna följder de skärpta kraven vi ställt på dem. Detta är inget hot på längre sikt för Siljansöringen, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.  .

Patrik Slott som är vd för Slotts Lax AB säger till Dalarnas tidningar att det är en olyckshändelse och att det är tråkigt det som skett.

Stormen Nina gick hårt åt de norska fiskodlingarna med resultat att stora mängder regnbåge och lax rymde. Fylkesmannen, den norska motsvarigheten till länsstyrelsen, i Hordaland har nu beslutat tillåta nätfiske i alla fjordar i Hordaland utom Sørfjorden i Hardanger. Tillståndet gäller till och med den sista februari i år.

Anledningen till att fylkesmannen nu tillåter nätfiske i fjordarna beror av att man är rädd för att den förrymda fisken ska vandra upp i vildlaxälvarna och där orsaka problem för den vilda laxen. Bland annat är man rädd för att odlingslaxen ska korsa sig med vildlaxen, att regnbågen skulle kunna klara av att föröka sig och att de förrymda fiskarna ska sprida laxlusen, gyrodactylus.

De nät som ska användas måste ha en maskstorlek på över 58 mm och fisket får inte bedrivas i fredningsområden eller närmare älvmynningarna är 100 meter. man måste även registrera sig hos fylkesmannen för att få bedriva fisket och all fångst ska rapporteras.

De drabbade vattenbruksföretagen har tillsammans med branschorganisationen Fiskeri- og havbruksnæringas Landforeining (FHL) beslutat att ta emot all fångad fisk och betala för den.

Ända sedan medeltiden har vi skilt på sill och strömming men det är först nu som forskare fått fram vetenskapliga bevis för att de är genetiskt olika. Sillen är en av världens mest individrika fiskar och har en enorm ekologisk och ekonomisk betydelse. Anledningen till att sillen utgör en så ofantlig biomassa är att den lever ute i öppna havet direkt på plankton. Under en lång tid av Sveriges historia var sill och strömming en helt avgörande födoresurs och en viktig exportvara. Sverige skulle inte vara det land det är idag om inte vi haft denna rika tillgång på sill och strömming.

Ända sedan medeltiden har vi kallat den sill som fångas norr om Kalmar sund för strömming, eftersom den avviker från den sill som fångas i södra Östersjön och i Västerhavet. Strömmingen är mindre till storleken och mindre fet. Linné klassificerade strömmingen som en underart till sillen. Fiskeribiologer delar upp sill och strömming i olika bestånd och använder dessa klassificeringar när man bestämmer fiskekvoter.
Tidigare studier har indikerat mycket små genetiska skillnader eller inga alls mellan olika bestånd. Kan det vara så att det egentligen bara finns en gigantisk sill population och att de skillnader vi ser beror på miljöfaktorer, till exempel stora skillnader i salthalt? För att besvara denna fråga använde forskarna modern DNA-sekvensering.

– Våra resultat visar att för de allra flesta generna så hittar vi inga signifikanta skillnader alls mellan sill och strömming eller mellan olika bestånd av sill eller strömming. Detta visar att all sill och strömming vi studerat är mycket nära släkt. Men för några procent av generna hittar vi mycket tydliga skillnader, inte bara mellan sill och strömming utan också mellan olika bestånd av sill och strömming, berättar Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet och professor i sjukdomsgenetik vid SLU.

– Vår samlade analys visar att de skillnader vi hittar måste bero på naturlig selektion och genetisk anpassning till lokala miljöförhållanden. Studien indikerar att sill och strömming kan bli en unik modell för att studera genetisk anpassning tack vare att den ofantliga populationsstorleken som innebär att den slumpmässiga förändringen av genfrekvenser blir minimal, säger Leif Andersson.

De prover som nu har analyserats insamlades för drygt trettio år sedan som en del av Leif Anderssons examensarbete under handledning av docent (numera professor) Nils Ryman, som också är medförfattare på den nya studien. När de analyserade dessa prover för 30 år sedan kunde de använda 13 genetiska markörer, vilket var förnämligt på den tiden. I den studie som publiceras idag har de använt mer än 400,000 genetiska markörer vilket gav en helt annan genetisk upplösning.

– Vår studie är ett fint exempel på hur den kraftfulla teknik som främst utvecklats för medicinsk forskning revolutionerar all sorts biologisk forskning, säger Leif Andersson. Det faktum att proverna insamlades för drygt 30 år sedan gör det nu möjligt att studera om det under denna period skett genetiska förändringar beroende på förändrade miljöförhållanden (till exempel mildare vintrar) eller förändrat fisketryck.

En förutsättning för en effektiv förvaltning av fiskbestånd är en detaljerad kunskap om artens populationsstruktur, det vill säga vilka bestånd det finns och hur de utvecklas över tiden.

– Det är vår förhoppning att våra resultat nu kan komma till praktisk nytta för att bättre skatta beståndsutvecklingen i Östersjön och Västerhavet och på så sätt bidra till en ansvarsfull förvaltning av den otroligt viktiga naturresurs som sill och strömming utgör, avslutar Leif Andersson.

Incidenten inträffade redan i maj, men först i juni fick polisen in en rapport om det inträffade och därvid kunde börja utreda brottet, rapporterar Nyheter 24. Brottet, som rubriceras som grovt jaktbrott, kan resultera i flera års fängelse, men polisen har ingen misstänkt i nuläget.

Skarven är en omstridd fågel, inte bara för att den fångar och skadar stora mängder fisk, utan även för att dess ursprung är omstritt. Den före detta yrkesfiskaren Kjell-Ove Björk säger till Arbetarbladet att de som utfört dådet borde få Nobelpriset.

– De som gjort det här ska ha nobelpriset. Det är det bästa som hänt skärgården på länge. De allra flesta vill ha bort skarven, men det är minoriteten som har fått bestämma, säger han till Arbetarbladet.

– Skarven tillhör inte vår fauna, den spridde sig från Holland där man tog in skarven för att den skulle fiska i kanalerna. Den skitar ner skärgården, Båkharen som var så vacker en gång blev helt förstörd. Ungdomarna brukade ta sig dit för utflykter, säger Kjell-Ove Björk vidare till Arbetarbladet.

Länsstyrelsen beslutade efter det inträffade att dra tillbaka sitt tillstånd för skyddsjakt på skarv för andra än yrkesfiskare. Till Arbetarbladet säger Sara Lindqvist vid Länsstyrelsens miljöenhet att:

– Beståndet av skarv var kraftigt reducerat och det föranledde ett beslut om att skyddsjakten bara skulle innefatta licensierade fiskare.