Förbundet har yttrat sig över regeringens promemoria ”Vattenmiljö och vattenkraft”, vilken är tänkt att ligga till grund för en förändrad lagstiftning för vattenverksamheter och då inte minst vid miljöanpassning av vattenkraften. I förbundets yttrande framförs flera punkter som bör oroa fiskevattenägarna och deras föreningar. Inte minst är känslan att man helt har glömt bort äganderättsintresset till fiske och vatten.

Några av de saker som förbundet vände sig emot är:

• Regeringen vill låta verksamheter som drivs med stöd av äldre rättigheter såsom privilegiebrev bli betraktade som lagligt tillkomna. Detta trots att verksamheten kan vara helt annan än den var tänk att vara från början.
• Regeringen vill avskaffa båtnadskravet som gör att exploateringsintressena måste vägas mot exempelvis fiskeintresset. Med det liggande förslaget behöver inte hänsyn tas till fisket på det sätt som görs idag.
• Regeringen vill låta verksamhetsutövarna slippa betala rättegångskostnaderna för andra sakägare, t.ex. fiskerättsägarna och fiskevårdsområdesföreningarna. Detta skulle försvåra för många fiskevårdsområdesföreningar och fiskerättsägare att försvara sin rätt och sitt ägande.

Yttrandet kan läsas här.

I en debattartikel som publicerats i ett antal lokaltidningar skriver de två moderaterna Sten Bergheden och Lars Beckman/Ulf Berg [beroende på vilket län den publicerats i. Red: Anm.] en debattartikel till försvar för den småskaliga vattenkraften. Man anser att den är en tillgång för landsbygden och att man måste minska byråkratin, regelbördan och tillståndsprocesserna för dessa. Att här utbilda dessa två herrar i äganderättsfrågor känns nödvändigt. Här är Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborgs debattsvar.

Den småskaliga vattenkraften kan vara rolig som hobby och kan i bästa fall ge några kronor till den som äger den, men den alstrar sällan några arbetstillfällen och den förstör allt som oftast möjligheterna till utkomst och meningsfull fritid för den stora gruppen av landsbygdsbor som drar nytta av fisket. Om verksamheten dessutom saknar tillstånd, och därmed är olaglig, så är inte rätt väg att gå att göra det enklare att skaffa tillstånd för dessa kraftverk. Rätt väg att gå är att åtgärda det intrång som gjorts i Sveriges tusentals fiskevattenägares äganderätt.

De tillståndslösa kraftverken och dammarna som står runt om i vårt land lägger vatten, som annars skulle kunna producera bra och eftertraktansvärt fiske för fritidsfiskare, turismnäring och yrkesfiske, för fäfot. Att göra det enklare att få tillstånd för olagliga verksamheter som dessutom gör stora intrång på enskild rätt, känns inte som något man bör kämpa för, utan snarare bör man se till att dessa intrång på den enskilda fiskerätten återställs och att de som orsakat skadan ersätter och återställer till ursprungligt skick så långt som möjligt och i övrigt ersätter fiskerättsägarna ekonomiskt för skadan.

Det politiker och andra beslutsfattare måste inse är att fisket är viktigt för Sverige och svensk ekonomi på många olika sätt och därför måste tas på allvar och släppas in i finrummet. Fisket ger de som bor på landsbygden, där service och fritidsaktiviteter redan skärs ner, en meningsfull fritid. Fisket är ett mervärde som gör att det är värt att bo på landsbygden. Vidare är fisket viktigt för besöksnäringarna. Ett bra fiske kan ge boende på bygden möjlighet att sälja övernattningar, hyra ut båtar och guidningar samt ge det extra tillskott som krävs för att lanthandeln och macken ska kunna överleva. Detta är sådant som ni måste ta hänsyn till. Fritidsfisket omsätter omkring 6 miljarder per år och 1,6 miljoner svenskar bedriver årligen fiske. Bara under 2016 ökade antalet personer som var sysselsatta inom turismen med sju procent samtidigt som den totala sysselsättningen i Sverige ökade med 1,7 procent. Dessutom är turism den enda exportsektor som skapar direkta momsintäkter till statskassan. Till detta ska fogas det svenska yrkesfisket med omkring 1 000 företagare som exporterar fiskvaror till ett värde av ca 5 miljarder per år.

En stor del av dessa värden, från både yrkesfisket och fritidsfisket, baseras på fisk, t ex ål, lax, öring och sik, som behöver strömhabitat och oreglerade vatten för att kunna föröka sig. Och dessa strömvatten är det vi fiskevattenägare som tillhandahåller, men vi kan bara tillhandahålla dem så länge som staten inte tillåter enskilda (och allmänna) intressen att ödelägga våra vatten. Och det är med oro som vi från Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg ser på Moderaternas förslag till legalisering av olagliga intrång i äganderätten till fiske och vatten.

I övrigt finns det en uppsjö av ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella skäl som talar till fiskets fördel.

Förbundsstyrelsen genom

R. Hermansson
Ordförande Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg

Läs mer
Moderaternas debattartikel i:
Dalademokraten
Dalarnas Tidningar
Arbetarbladet

Rapporten som är framtagen av några av Sveriges främsta fiskforskare tar även upp effekten av för hårt fiske, vilket också tydligt ses på fiskbestånd. Detta syns till exempel genom en förändrad storleks- och åldersstruktur, svag föryngring eller få lekfiskar. Fiskar indikerar således både resursutnyttjandet och miljötillståndet.

4)    En viktig komponent är också att SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och tillsammans med flera av våra länsstyrelser och frivilligorganisationer som Sportfiskarna och Fiskevattenägare genomför omfattande provfisken över hela landet. Dessa provfisken utförs standardiserade metoder vilka sedan kvalitetssäkras och lagras i SLU:s offentliga databaser. Kunskapen om vad som är normalt och vad som händer när ett vatten påverkas ökar därför hela tiden.

Läs rapporten
Fisk som miljöindikator

Nianån är ett av de största vattendragen i Hudiksvalls kommun. Ån rinner till största delen genom skogsterräng och mynnar i havet vid Njutångersfjärden. Vid åns mynning finns Sofieholms kraftstation som stått där sedan 1909.

Genom att riva damm och kraftstation kommer ån nedströms att återfå sitt naturliga flöde. Byggnaden påverkas däremot inte utan den ska bevaras.

– Kraftstationen är i dag det enda som hindrar havsvandrande fisk att ta sig upp i ån och nå möjliga reproduktionsmiljöer. Därför bedömer vi att det här projektet ger väldigt stor effekt på miljön, säger Erik Törnblom, utredare på enheten för biologisk mångfald på HaV.

– Återställningen påverkar hela vattendraget som är idag viktigt för flodpärlmussla och öring. Genom åtgärderna kommer havsöring, sik och flodnejonöga men även andra vandrande arter att gynnas. Nianån är också ett viktigt friluftslivsområde i Hudiksvalls kommun.

I och med att damm och kraftverk rivs så kommer också ett tre hektar stort naturreservat att bildas.

HaV gjorde i höstas en utlysning av pengar till landets länsstyrelser för särskilda åtgärdsprojekt riktade mot kustvatten, vikar och skär. Projektet ”Damm- och kraftverksutrivning i kustmynnande vattendrag i södra Bottenhavet” som drivs av Länsstyrelsen i Gävleborgs län är ett av de projekt som valts ut för att få pengar. I projektet ingår också att Karlstads universitet ska göra en uppföljning av effekterna av utrivningen.

Totalt beräknas projektet kosta 16,3 miljoner kronor. Förutom Havs- och vattenmyndigheten så bidrar även Naturvårdsverket, Hudiksvalls kommun, EU, Sportfiskarna och Iggesunds sportfiskeklubb med pengar. Projektet väntas stå klart 2018.

Den nionde december 2015 anordnade Havs- och vattenmyndigheten (HaV) det fjärde dialogmötet om hur EU: s mål om förnybar energi (här vattenkraft) och EU: s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) om god ekologisk status (GES) bör genomföras. Regeringen gav HaV redan 2012 i uppdrag att samla berörda intressenter till dialog med syfte att öka samsynen kring de mål som nämndes inledningsvis. Enligt Hav har uppdragit inneburit att kommunikation och kunskapsutbyte mellan olika myndigheter har underlättats och att dialogen har nyanserat vattenkraftens positiva roll för miljön

För undertecknad var detta mitt första dialogmöte. Mötesrubriken för årets agenda var åtgärdsprioritering och samverkan. Ett antal nya dokument om prioritering, vägledning, beräkningar etc om vilka bör- och skallkrav som avvägningen mellan vattenkraft och miljö bygger på fungerade som diskussionsunderlag. Men det var ett annat dokument: Strategi för åtgärder i vattenkraften HaV 2014:14 (Strategin), som istället blev utgångspunkt för flera diskussioner.

Detta dokument tog Energimyndigheten och HaV fram på eget bevåg i ett försök att hitta en prioriteringsmodell till stöd för avvägningen mellan energimålet och miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Huvudbudskapet i Strategin är att planeringsmålet för miljöåtgärder årligen får ”kosta” högst 1,5 TWh eller 2,3 % av energiomvandling från vattenkraften. Strategin har sedan publiceringen omtalats med epitetet ”nationell” och kommuniceras i sammanhang där dokumentet oriktigt likställts med rättsstatus. Kritiken mot Strategin, som den framfördes på mötet, bottnar i att total energimängd (1,5 TWh) snarare än vattendirektiv, nationella lagar och naturvärden avgör storleken på energitappet och tänkbara miljöåtgärder. Att nödvändiga prioriteringar väntar mellan vattenkraft och miljö är alla intressenter väl medvetna om – och beredda till – men där energiförluster, miljöåtgärder och prioriterade avrinningsområden är exempel på frågor som behöver fortsatt samverkan/utredningar.

Oavsett hur Strategin landar och vad dialogmötena kan förväntas komma fram till väntar ett gigantiskt miljö-/restaureringsarbete i många av landets vattenförekomster. Vattendirektivet driver på processen och åtgärdsbeslut kan möjligen sinkas men inte stoppas. Inom 20 år (den tidsram som vattendirektiv, vattenmyndigheter och Strategin utgår ifrån) ska 1 500 kraftverk förses med nya villkor (huruvida det förfarandet sker genom ny- eller omprövningar kommer en ny vattenlag att fastställa). Detta kan jämföras med att myndigheterna under de senast 20 åren omprövat 75 kraftverk – en process som nu alltså ska genomföras … per år … i 20 år. Därtill ska dammar, överledningar, kanaler etc i förbindelse med kraftverk eller fristående dito prövas. Detta är ett svenskt (och europeiskt) miljöprojekt som till omfattning torde sakna motstycke i miljöhistorien.

Inför denna enorma utmaning märktes en tydlig frustation över att många utredningar, myndighetsbeslut, lagar och prioriteringar fortfarande saknas för att i full skala starta ”verkstad”. Farhågor framfördes att viktiga men ännu ogenomförda utredningar riskerar att ”lägga en våt filt” över många åtgärdsprogram och därmed förhala ett redan pressat schema.

Är vi på rätt väg? Var en av frågorna i diskussionsunderlaget på mötet och … Ja, det var deltagarnas bestämda uppfattning. Sen återstår, som jag varit inne på tidigare, genomförandet av prioriteringar och inte minst framtagandet av modeller och metoder som vaskar fram adekvata beslutsunderlag. Avslutningsvis är initiativet lovvärt (en uppföljning är utlovad till nästa år) av flera anledningar. Den främsta är, som mötestiteln påkallar, dialog och samverkan mellan olika intressenter. Att ”alla” är där ger också tillfälle till personliga möten, en uppskattad tillgång i en alltmer digitaliserad samvaro.

För mig dröjer sig några frågor kvar efter mötet. Nu var agendan delvis en annan men kanske kan några av dessa frågor bli dörröppnare till nästa års dialogmöte?

• Hur ska förväntad nederbördsmängd fördelas – ökat energiuttag eller mer miljönytta?
• Ska miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv bedömas speciellt i likhet med energimålet och miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag i den fortsatta dialogen?
• I vilken utsträckning ska vår elförsörjning vara nationellt baserad och i vilken omfattning ska vi förlita oss på andra länders elkapacitet, sammanlänkande inom Nordpool?
• Baseras årlig genomsnittlig energimängd från vattenkraften utifrån nationella mål/beslut eller kan tillgången på förnybar energi (här från vattenkraften) bedömas även på EU-nivå?

Ulf Ljusteräng
Styrelseledamot i Fiskevattenägarna Dalarna – Gävleborg
Ordförande i Säters FVOF

I sitt domslut skriver Mark- och miljööverdomstolen att ”Mark- och miljööverdomstolen mark- och miljödomstolens bedömning att utredningen ger tillräckligt stöd för att såväl en passage som minimitappning är motiverade åtgärder. Utan dessa åtgärder finns det risk för att vattendraget på längre sikt inte uppnår miljökvalitetsnormen.” Därför ska nu både fiskväg inrättas och minimitappning företas.

Fiskvägen och minimitappningen kommer att bli ett stort lyft för Norrboån som stora delar av året har näst intill nollflöde, något som varit till stort men för den riksintressanta öringstammen som tidigare gått upp i ån och lekt.

Läs mer
Domen från Mark- och miljööverdomstolen

De kraftverk som berörs av domen är Spjutmo, Blyberg och Väsa och vid dessa har nu Mark- och miljödomstolen (MÖD) beslutat att det ska finnas fungerande fiskvägar för harrens upp- och nedvandring. Dessa passager ska vara klara att tas i bruk senast sex år efter att domen vinner laga kraft.
Förutom detta har MÖD beslutat att vid vart och ett av dessa kraftverk ska det släppas 2,5 kbm/s som årsmedelvärde. Exakt hur tappningen ska ske ska Länsstyrelsen besluta om.

Fiskeavgifter och ersättningar
Förutom att anordna fungerande fiskvägar för harr beslutade MÖD att de fyra berörda kraftbolagen (Dalälvens Vattenregleringsföretag, Fortum Dalälven Kraft AB, Väsa kraftaktiebolag och Blybergs Kraftaktiebolag) årligen solidariskt ska utge en fiskeavgift för skadan på det allmänna fiskeintresset om 150.000 kronor. Dessa pengar ska användas till att främja harrbeståndet i Österdalälven nedströms Trängsletdammen.

Även berörda fiskevårdsområdesföreningar fick ersättning för den skada som har uppkommit på harrbeståndet under gången tid och de berörda bolagen ska betala ut:

1. 4.500.000 kr till Dalälvens fvof
2. 3.000.000 kr till Mora-Våmhus fvof
3. 3.000.000 kr till Älvdalens fvof

Vid sidan av ovanstående beslutade även domstolen att avvisa ett flertal intressenters yrkanden. Bland annat hade det yrkats på att skada på andra fiskarter än harr skulle prövas, men detta avslogs och får således prövas för sig.

Skiljaktig mening
I ärendet anförde en av de särskilda ledamöterna avvikande mening och menade att kostnaderna för fiskvägarna skulle bli fördyra eftersom de uppskattades hamna  mellan 21 och 105  miljoner kronor. Ledamoten ansåg att kraftbolagen istället skulle betala en engångsavgift om 50 miljoner kronor som Länsstyrelsen skulle förfoga över till biotopvård i området. med detta förslag skulle även den årliga fiskeavgiften tas bort.

Överklagande
Nu har sökanden tre veckor på sig att överklaga domen till Mark- och miljööverdomstolen. Om detta sker så måste sökanden få prövningstillstånd av denna rätt för att få möjlighet att pröva målet där.

Läs mer
Mark- och miljödomstolens avgörande i harrskademålet

Även Naturskyddsföreningen är tillskyndare av ett nationellt blyförbud vid fiske och Ellen Bruno säger till SVT att bly är extremt giftigt och bryts inte ner i naturen. Hon menar vidare att många fåglar dör varje år för att de får i sig bly.

Ett exempel som man tar upp är svanar som äter sjögräs och då får i sig bly från sänken och detta menar man då i sin tur kan leda till döden genom blyförgiftning.

– Bly är en av de giftigaste tungmetallerna, och vi måste begränsa att det sprids i miljön. Utgångspunkten är att vi ska ta fram ett nationellt förbud, vilket kan innebära att blysänken förbjuds inom ett eller två år, säger Göran Enander till SVT.

Det man hänvisar till är inte minst att svanar har bekräftats döda av blyförgiftning i Stockholm under februari månad. Statens veterinärmedicinska anstalt, vilka gjorde analyserna på de döda svanarna skriver angående blyförgiftade fåglar att:

Blyföremålen mals ner i muskelmagen och bildar tillsammans med saltsyra från magen ett blysalt som kan tas upp och spridas i kroppen. Blyet lagras sedan framförallt i lever, njure och benvävnad. Blyet påverkar nervfunktioner och stör kroppens enzymsystem och blodbildning. Detta orsakar bland annat förlamning av muskulatur, inklusive muskulaturen i mag-tarmkanalen, och blodbrist (anemi). (Källa: SVA.)

Socialdemokraternas energipolitiske talesman Ingemar Nilsson säger till SVT:s Mittnytt att de vill riva upp delar av den nyligen genomförda vattenverksamhetsutredningen.
– Det som har rönt mest uppmärksamhet är förslaget i delbetänkandet att nypröva all svensk vattenkraft enligt miljöbalken. Det är inte genomförbart eftersom det skulle innebära betydande inskränkningar i vattenkraftsproduktionen, säger Ingemar Nilsson till Mittnytts reporter.

Ingemar Nilsson menar vidare att större krav på vattenkraften skulle kunna försvåra för de satsningar som regeringen vill göra på en klimatsmart energiproduktion i övrigt.

Älvräddarnas Christer Borg är kritiska mot uttalandet och säger i inslaget att han tycker det är beklämmande att man som riksdagsman försöker få svensk lagstiftning att inte fungera.

– Det är nämligen så att miljöbalken finns ju idag och vattenkraften ska egentligen lyda den. Den ska inte ändras några regler i miljöbalken utan vattenkraften ska som alla andra företag prövas enligt miljöbalken. Det är inget konstigt alls med det, menar Christer Borg.

Ingemar Nilsson menar dock att vattenkraften ska ta de miljömässiga hänsyn som är möjliga.

– Men det ska balanseras mot behovet av en säker och trygg elproduktion i Sverige, säger han.

Christer Borg menar att även Älvräddarna är medvetna om detta, men de anser att vattenkraften måste miljöanpassas på samma sätt som all annan verksamhet.

Efter Socialdemokraternas utspel har Folkpartiet i Jämtland gjort ett uttalande om att man vill avveckla de svenska vattenkraftverk som är mindre än 125 kW. Detta skulle innebära att man i Sverige skulle lägga ner de 1 030 minsta vattenkraftverken.

”Vi menar till skillnad från Nilsson och socialdemokraterna att kraven i Vattenverksamhetsutredningen är minst sagt rimliga och att våra älvar kräver en modernare lagstiftning än den över 100-år gamla som socialdemokrater och andra motståndare till biologisk mångfald lutar sig mot”, skriver man, rapportera SVT:s Mittnytt.

Stormen Nina gick hårt åt de norska fiskodlingarna med resultat att stora mängder regnbåge och lax rymde. Fylkesmannen, den norska motsvarigheten till länsstyrelsen, i Hordaland har nu beslutat tillåta nätfiske i alla fjordar i Hordaland utom Sørfjorden i Hardanger. Tillståndet gäller till och med den sista februari i år.

Anledningen till att fylkesmannen nu tillåter nätfiske i fjordarna beror av att man är rädd för att den förrymda fisken ska vandra upp i vildlaxälvarna och där orsaka problem för den vilda laxen. Bland annat är man rädd för att odlingslaxen ska korsa sig med vildlaxen, att regnbågen skulle kunna klara av att föröka sig och att de förrymda fiskarna ska sprida laxlusen, gyrodactylus.

De nät som ska användas måste ha en maskstorlek på över 58 mm och fisket får inte bedrivas i fredningsområden eller närmare älvmynningarna är 100 meter. man måste även registrera sig hos fylkesmannen för att få bedriva fisket och all fångst ska rapporteras.

De drabbade vattenbruksföretagen har tillsammans med branschorganisationen Fiskeri- og havbruksnæringas Landforeining (FHL) beslutat att ta emot all fångad fisk och betala för den.