Förbundet har tillskrivit regeringen och hemställt om att man möjliggör allmän jakt på skarv samt att skarven införs i bilaga 4 till jaktförordningen så att skyddsjakt på enskilds initiativ möjliggörs för att värna fiskevatten, fiskeredskap och vattenbruksanläggningar.

Redan år 2012 sände Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg en liknande begäran till regeringen eftersom skarven redan då var ett stort problem för fiskenäringarna och fiskevården. Någon ändring kom då inte till stånd varför man nu förnyat hemställan med motivering att skarvproblematiken kvarstår och i många fall blivit värre.

Att arten inte är hotad gör att man kan införa allmän jakt på den på samma sätt som på många andra fåglar och den skulle då kunna förvaltas och beskattas som alla andra arter. I hemställan skriver förbundet att:

”En god förvaltning genom allmän jakt skulle med säkerhet minska de problem som skarven förorsakar fisket och de nä-ringar som där till hör. Mellanskarven är även av många en uppskattad matfågel (Naturvårdsverkets egna representanter brukar med jämna mellanrum bjuda på skarvkorv), vilket gör att den är ett vilt av jaktbar betydelse.”

Skyddsjakt på enskild initiativ innebär att den drabbade själv kan avgöra om de rekvisit som är uppställda i lagstiftningen är uppfyllda och denne då kan bedriva skyddsjakt på den skadegörande arten. Förbundet menar att:

”Skyddsjakt på enskilds initiativ skulle då gälla för de som bedriver fiske med redskap som ej är handredskap och då inom 300 meter från redskapet. Vidare bör skyddsjakt på enskilds initiativ vara tillåta inom 300 meter från vattenbruksanläggningar, samt i älvarnas fredningsområden (för att förhindra skada på vandrande fisk) samt i enskilda vatten för att förhindra skada på utplanterad fisk eller annars skyddsvärda bestånd.”

Läs mer
Förbundets skrivelse till regeringen

 En av anledningarna till hearingen var att man under de senaste månaderna upptäckt BKD på två fiskodlingar i Norrland. Detta ahr lett till att man börjat diskutera om de svenska undantagen ska behållas. Detta eftersom man inom, åtminstone stora delar av, matfiskodlingen betraktar BKD som en produktionssjukdom som minskar produktionen och inte som ett hot mot fisken som måste utrotas.

Därför har det svenska utrotningsprogrammet, där man avlivar smittad fisk och sanerar drabbade odlingar, kommit att diskuteras och vid mötet framkom att det fanns matfiskodlare som ifrågasatte ett behållande av undantagsgarantierna på samma sätt som man gjort i Finland. Representanter från finska Jord- och skogsbruksministeriet berättade vid hearingen om hur man arbetat med frågorna i Finland och visade på att man där upptäckt smittan på fler och fler ställen och även på vild fisk. Dock var det troligt att den vilda fisken smittats av fiskodling eftersom det ofta var amerikansk bäckröding som var smittad i vilt tillstånd. Hur den vilda fisken drabbats kunde man från finskt håll inte svara på även om det inte hittills upptäckts någon massdödlighet av fisk på grund av BKD.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som var närvarande var dock helt på det klara med att Sverige borde arbeta för att behålla undantagsgarantierna. Detta eftersom utrotningsprogrammet fungerar och man trots den senaste tidens utbrott av BKD fått ner smittan i Sverige ordentligt sedan de första utbrotten på 1980-talet. År 1989 var det 17 utbrott av BKD i Sverige och de senaste fem åren har det totalt varit fyra utbrott i landet.

SVA påpekade även att det under sent 80-tal förekom massdöd av lax i de stora sjöarna i Nordamerika och att fångsterna av lax under dessa år gick ned från 885 000 stycken till 140 000.

Även Länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten talade för att man skulle behålla undantagsgarantierna och dessa påpekade att det inte bara handlar om kronor och ören utan att risken var överhängande att om man släppte på garantierna så kunde våra världsunika vildlaxstammar, bevarandevärda öring- och rödingpopulationer och en stor del av fisket spolieras. Dessutom hotas arter som är beroende av t.ex. öringen, som flodpärlmusslan, om BKD skulle spridas i landet.

Sättfiskodlarna var även de kritiska till att man ens diskuterade att inte söka förnyade undantagsgarantier. Organisationen önskade även ett bättre kontrollprogram av den fisk och rom som importeras från utlandet eftersom man idag inte behöver kontrollera fisken eller rommen vid införseltillfället utan att det räckte med att den var provtagen enligt ett kontrollprogram, vilket kunde medföra att smitta kommit in efter provtagningen och då kunde följa med till Sverige.

Jordbruksverket lovade att mot bakgrund av ovanstående att noggrant gå igenom hur man ska arbeta vidare med frågan inför att en nya ansökan om undantagsgarantier ska skickas in till EU.

Mikael Melin, som är fiskhandläggare vid Länsstyrelsen i Dalarna säger till Dalarnas tidningar att fiskodlingen har skyldighet att anmäla incidenter till länsstyrelsen och det har man gjort. I den trasiga kassen fanns det 165 ton regnbågslax i kassen, totalt omkring 70 000 fiskar, och man befarar att merparten av dem rymt.

– Varje dag har odlingen fiskat upp 400 fiskar, vilket tyder på att en stor andel av fiskarna i kassen rymt. Att sätta ut nät kring kassen är en av de skärpta krav vi ställer på fiskodlingar, men olyckan kommer ändå att få konsekvenser för fisken i framför allt Siljan, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.

Länsstyrelsen i Dalarna är nu orolig för att de förrymda regnbågarna kan orsaka problem, inte minst för den skyddsvärda siljansöringen. Inte minst är man orolig för att siljansöringen ska få konkurrens om födan och utöva predation på yngel av siljansöring. Mikael Melin menar dock att de förrymda regnbågarna kan få problem i det fria.

– Fiskarna från odlingen kommer att få det tufft i det fria. De är vana att äta vid bestämda tider och ha sina kompisar omkring sig. Många kommer inte att överleva, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.

Eftersom området som regnbågarna kan sprida sig i är stort så uppmanar länsstyrelsen nu fiskevårdsområdesföreningarna i området att förbereda sig på ett ökat fisketryck.

– Jag uppmanar berörda fiskevårdsområden att förbereda sig med fiskekort, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.

Mikael Melin tror dock inte att det nu skedda utsläppet av regnbåge kommer att påverka siljansöringen långsiktigt sett. Om cirka ett år tror han att påverkan i vattensystemet på grund av utsläppet kommer att vara borta.

– Det sker ständigt utsläpp av fisk från dem. Vi vill minimera utsläppen i Siljan och odlingarna följder de skärpta kraven vi ställt på dem. Detta är inget hot på längre sikt för Siljansöringen, säger Mikael Melin till Dalarnas tidningar.  .

Patrik Slott som är vd för Slotts Lax AB säger till Dalarnas tidningar att det är en olyckshändelse och att det är tråkigt det som skett.

Stormen Nina gick hårt åt de norska fiskodlingarna med resultat att stora mängder regnbåge och lax rymde. Fylkesmannen, den norska motsvarigheten till länsstyrelsen, i Hordaland har nu beslutat tillåta nätfiske i alla fjordar i Hordaland utom Sørfjorden i Hardanger. Tillståndet gäller till och med den sista februari i år.

Anledningen till att fylkesmannen nu tillåter nätfiske i fjordarna beror av att man är rädd för att den förrymda fisken ska vandra upp i vildlaxälvarna och där orsaka problem för den vilda laxen. Bland annat är man rädd för att odlingslaxen ska korsa sig med vildlaxen, att regnbågen skulle kunna klara av att föröka sig och att de förrymda fiskarna ska sprida laxlusen, gyrodactylus.

De nät som ska användas måste ha en maskstorlek på över 58 mm och fisket får inte bedrivas i fredningsområden eller närmare älvmynningarna är 100 meter. man måste även registrera sig hos fylkesmannen för att få bedriva fisket och all fångst ska rapporteras.

De drabbade vattenbruksföretagen har tillsammans med branschorganisationen Fiskeri- og havbruksnæringas Landforeining (FHL) beslutat att ta emot all fångad fisk och betala för den.

BKD är en kronisk njursjukdom hos laxfiskar och den akn ge upphov till en hög dödlighet hos fiskar som drabbas. Då smittan påträffas i en odling måste hela odlingen spärras av och saneras. Detta eftersom Sverige har tilläggsgarantier från EU för att vi ska kunna hålla landet fritt från sjukdomen. Dessa garantier, som gör att Sverige är relativt förskonat från många allvarliga fisksjukdomar, ska omförhandlas vid årsskiftet 2015-2016. De nu upptäckta smittade odlingarna kommer att försvåra möjligheten att behålla dessa garantier, skriver Charlotte Axén, biträdande statsveterinär,  i SVA Vet.

Om Sverige skulle missta sina garantier från EU så skulle det kunna innebära stora konsekvenser för vattenbruket i landet. En försämrad hälsostatus kommer att medföra stora produktionstapp, menar Charlotte Axén. Dock skriver hon att matfiskodlarna inte håller med om detta eftersom de blir hårt ekonomiskt drabbade vid ett sjukdomsutbrott då fisken avlivas. Kompensationsodlarna och sättfiskodlarna däremot, vilka föder upp fisk för utsättning i naturvatten, är rädda för att  sjukdomen ska få spridning, skriver Axén.

Om man skulle släppa på kontrollen av sjukdomen så skulle det kunna drabba framförallt röding- och laxstammarna hårt. Dock är BKD inte farligt för människor och även om sjukdomen minskar tillväxten hos fisken och försämrar köttkvaliteten så går den att äta, skriver Charlotte Axén.

När det gäller eventuella skadeståndskrav för utsättning av smittad fisk så är risken att dessa hamnar på den som satt ut fisken, inte odlaren. Detta har vi skrivit om tidigare här. Det är därför viktigt att man har så god koll på utsättningen av fisk som man bara kan ha. Som hjälp för detta finns Jordbruksverkets sökfunktion för att få information om vattenbruken och deras hälsostatus. Länk till databasen finns här.

Nu går det att hålla koll på era leverantörer av fisk. Jordbruksverket har på sin hemsida ett register över vattenbruksföretag och man kan via detta få reda på bland annat hur hälsoläget är på den fisk och de kräftor man planterar ut. Man kan även leta efter odlingar som har just de fiskar eller kräftor man vill ha för utsätning.

Att ha koll på de fiskar man sätter ut är viktigt, inte minst mot bakgrund av det är den som sätter ut fisken som ansvarar för eventuella problem som detta kan medföra, t.ex. spridning av fisksjukdomar. Detta har vi rapporterat om tidigare i samband med upptäckten av Agens X. Läs mer här. Därför är Jordbruksverkets sökregister en hjälp för de som planterar ut fisk eftersom eventuella smittor ska noteras där. Det är även till stor hjälp för den som vill plantera ut fisk eftersom man då kan se vilka vattenbrukare som har ett kontrollprogram för att säkerställa att den fisk de säljer är frisk. På så sätt kan man undvika att bli lurad av mindre seriösa odlare som kanske i värsta fall smugglat in sjuk fisk från utlandet.

Registret kan även hjälpa den som vill sätta ut fisk eller kräftor att hitta leverantör av utsättningsmaterial.

Läs mer
Jordbruksverkets vattenbruksregister

Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg hade den 16 februari en debattartikel på Svenska Dagbladets ”Brännpunkt” där man ifrågasatte varför Världsnaturfonden (WWF) satt rött ljus på flodkräftan. Förbundet menade att denna rödlistning riskerade att bidra till utrotningen av den akut hotade kräftan. WWF replikerade på Brännpunkt den 20 februari och menade att ”det är självklart att varna när arter hotas”. Frågan är nu vad experterna anser om WWF:s rödlistning.

Frågan om hur man ska se på WWF:s rödlistning av flodkräftan har ställts till tre av de i Sverige främsta förkämparna för att behålla flodkräftan. De tre som tillfrågats är Lennart Edsman som är forskare på kräftor på lantbruksuniversitetet (SLU), Tomas Jansson som arbetar med bl a att etablera flodkräftskötselområden åt Hushållningssällskapet och Rolf Gydemo som är länsfiskekonsulent på Gotland och som arbetat hårt för att bevara flodkräftan på ön.

Lennart Edsman
Lennart Edsman är besviken på WWF.

– WWF har gjort det mycket lätt för sig genom att slentrianmässigt bara kopiera Artdatbankens rödlista och inte titta på vad som är det reella hotet  i det enskilda fallet., säger han och menar att det är en icke-fråga då det inte finns något kommersiellt flodkräftfiske i landet. Det fiske som sker har framför allt ett socialt och kulturellt värde.

I WWFs konsumentguide listas flodkräftan med rött ljus och rubriken LÅT BLI med motiveringen ” Undvik dessa fiskar från ohållbara bestånd och/eller odlingar som skadar miljön och de arter som lever där. Inget kunde vara mer fel.

– Det säljs ytterst  lite flodkräftor i handeln och det som säljs kommer från odlingar. Dessa odlingar är samma odlingar som säljer för utsättningar och genom att varna för köp av dessa kräftor så slår det hårt mot de som aktivt arbetar för att rädda flodkräftan! Dessutom är dessa odlingar småskaliga och ger inga som helst miljöproblem.

Lennart Edsman har halvt på skämt och halvt på allvar bett WWF att istället för flodkräftan sätta rött ljus på signalkräftan.

– Det är ju inte fisket på flodkräfta som är problemet, utan det är ju spridningen av signalkräftor med kräftpest som gör att flodkräftorna” riskerar utrotning och då vore det bra att minska efterfrågan efter signalkräfta!

Han menar att det är bedrövligt att WWF sätter rött ljus på flodkräftan och gör det tvärt emot vad all forskning och expertis rekommenderar.

– WWF har haft åtgärdsprogrammet för bevarandet av flodkräfta på remiss och man protesterade inte då. I det finns två viktiga punkter som slår fast att en engagerad allmänhet och fiskare är bra för bevarandearbetet och att fisket i sig inte är något problem för arten utan är en förutsättning genom att engagera lokalt. Punkter som avhandlar att fisket på flodkräfta och som säger att fisket inte är något hot och att information om dess ekonomiska värde är viktiga komponenter för bevarandet.

Att WWF sedan skriver att de baserar sin utvärdering av flodkräftan på ArtDatabankens definition av artens hot och status tycker Lennart är obegripligt.

– Det är vi på Sötvattenslaboratoriet som levererar underlaget för de bedömningar som ArtDatabanken sen gör vad gäller flodkräftans hotstatus och vår bedömning utifrån detta är att fisket efter flodkräfta ska fortsätta för bevarandets skull. Så det är obegripligt hur WWF kan hänvisa till detta och komma till helt motsatt ståndpunkt mot dem som tar fram data och som får anses stå för den grundläggande expertisen inom området.

Tomas Jansson
Även Tomas Jansson är besviken på WWF och menar att de inte ser vad det egentliga problemet är och heller inte ser attraktionskraften i ett bra flodkräftsbestånd.

– Det går inte att göra en jämförelse med andra arter i WWF:s fiskguide. Andra arter hotas av fisket, men för flodkräftan är problemet spridningen av signalkräftan och fisket är istället det som ger incitament till räddandet av arten, säger Tomas.

Tomas menar att det är väldigt svårt att fiska sönder bestånd av kräftor och att WWF:s fiskguide medför ett stort hot för ansträngningarna att rädda flodkräftan.

– Det är total katastrof för bevarandearbetet eftersom bland det viktigaste i detta arbete är att skapa engagemang kring flodkräftan hos fiskerättsägarna och övriga som har intressen i vattnen.

Tomas menar att detta engagemang är lätt att bygga upp då kräftfisket handlar om familjetraditioner där alla, från de äldsta till de yngsta kan delta och som inte minst för barnen är spännande då de får smyga omkring i mörkret och leta efter kräftor.

– Detta ger det engagemang som är så viktigt för att värna flodkräftan. Utan detta lokala engagemang finns det ingen kvar att värna flodkräftan.

Tomas menar att det är oturligt att WWF mot bakgrund av detta sätter rött ljus på flodkräftan.

– Det blir extra olyckligt när det kommer från en organisation som ska värna hotade djur och de borde tänka sig för innan de sätter rött ljus på arter när ingen bland expertisen håller med dem om deras ställningstagande. De har helt enkelt uppfunnit sitt eget problem och löst det utan förankring i verkligheten.

– Om de istället kunde lägga krutet på skriva rätt artiklar och komma ut med rätt information så skulle de kunna bli en viktig aktör för räddandet av flodkräftan. Istället gör de så här! 

Rolf Gydemo
Rolf Gydemo, som arbetat med bevarandet av flodkräftan sedan 1981, instämmer även han i det som de övriga har sagt.

– År 1993 ändrades den svenska kräftpolitiken. Innan så ansåg man även från officiellt håll att signalkräftan var en fullgod ersättare till flodkräftan och att det visserligen var synd om flodkräftan dog ut men att det kanske inte gjorde så mycket, berättar Rolf.

En stor anledning till att man ändrade den rådande politiken kring kräftor var att man började arbeta aktivt med flodkräftorna på Gotland i början av 1980-talet.

– Vi började undersöka Gotlands sötvatten för att se om det fanns andra arter som kunde användas för att utveckla näringslivet på ön och vi hittade flodkräftor som vi började titta närmare på. Detta spred sig och bäst det var hörde ICA Sveriges inköpschef av sig till oss och ville köpa alla flodkräftor vi kunde producera.

Vid det här laget var det på experimentstadiet och det fanns inte ens flodkräftor för dem själva att äta, så att försörja en av Sveriges största butikskedjor med flodkräftor syntes hopplöst.

– Men utifrån detta så drogs det igång ett flertal odlingar av flodkräfta på Gotland och detta gjorde att intresset för arten ökade. Det gick så långt att när några olagliga utplanteringar av signalkräfta upptäcktes på ön så var det några förslagna personer som utan tillstånd spred gift i dessa vatten och på så sätt slog ut signalkräftorna: Detta gjordes för att man var rädd för att få in signalkräftor på ön. Något som hotade den framväxande odlingen av flodkräftor.

Priset på flodkräftor har legat på upp till en bit över 800 kr/kg samtidigt som priset på signalkräfta legat flera hundra kronor under detta, så de ekonomiska incitamenten för att bevara flodkräftan har varit starka.

– WWF har inte ”tänkt klart” när man nu satt rött ljus på flodkräftan. Nu när man sätter rött ljus på flodkräftan så är risken överhängande att efterfrågan minskar och då riskerar i förlängningen de som odlar eller har naturvatten som producerar flodkräfta att slås ut. Skulle detta ske så har WWF utdelat ett hårt slag mot de som arbetar för bevarandet av flodkräftan. Minskad efterfrågan ger ju minskat engagemang för bevarandet eftersom priserna sjunker.

Men att WWF menar att det skulle vara som de skrivit i sin replik på Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborgs debattartikel, det vill säga att man menar att ökad efterfrågan inte stärker bevarandeintresset, avfärdar Rolf.

– De har ju inte reflekterat över vad som är problemet. I det här fallet är det inte fisket som är problemet utan spridningen av en främmande art. Fisket och konsumtionen gör att intresset bibehålls för flodkräftan och därmed minskar incitamenten till spridning av signalkräftor. De arter som WWF hänvisar till är ju uteslutande arter som hotas just på grund av fisket. Man har som sagt inte tänkt klart.

Lite ironiskt tillägger Rolf att:

– Om man ser på det ur ett gotländskt perspektiv, eftersom vi nog har bäst förutsättningar i Europa för att bevara flodkräfta, så kanske WWF gynnar de gotländska flodkräftodlarna. Om flodkräftorna utrotas på fastlandet så stiger ju priserna på dem och gotlänningarna kan ta ännu mer betalt för dem!

Produktionen av matfisk inom det svenska vattenbruket ökade under 2012 med 4 procent jämfört med 2011 meddelar Jordbruksverket i ett pressmeddelande. Störst ökning visar odlingen av röding. Ytan som används för musselodlingar ökade också under 2012. Det visar färsk statistik över svenskt vattenbruk under 2012 som offentliggörs från Statistiska centralbyrån (SCB) och Jordbruksverket.

Den parasit, som går tidigare hittats i Indalsälven och som går under arbetsnamnet ”Agens X” har hittats i ytterligare en svensk fiskodling, denna gång i Örebro län. Risken finns även att smittan förts vidare till andra odlingar som tagit sin fisk från denna odling varför risken är att parasiten är spridd i Sverige.

– Vi hittade parasiten för första gången för cirka två år sedan. Jordbruksverket har hittills försökt utrota parasiten genom avlivning och förflyttningsrestriktioner. Nu när vi ser att den tyvärr trots allt verkar ha spridit sig i landet bedömer vi att det inte är möjligt att utrota den. Därför måste vi hitta andra metoder att handskas med den. Det gör vi i samråd med Havs- och vattenmyndigheten, andra berörda myndigheter och näring, säger Märta North, enhetschef på avdelningen för djurskydd och hälsa i ett pressmeddelande från Jordbruksverket. 

Jordbruksverket har därför valt att lyfta de restriktioner som legat på de odlingar som drabbats och de kan nu åter börja sälja fisk för utplantering inom Sveriges gränser. Däremot kommer svenska fiskodlingar ännu ej att kunna exportera levande laxfiskar, samt rom eller mjölke från laxfiskar. Det beror på att experter inom EU först ska hinna träffas och diskutera en säker handel, eventuella provtagningar och framtida samarbeten inom EU.  

Övervakning av parasitens spridning
För att kunna övervaka parasitens utbredning planerar Jordbruksverket att göra sjukdomen anmälningspliktig. Det innebär att Jordbruksverket, via veterinärer, länsstyrelse och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), får information varje gång parasiten konstateras framöver. Man vill på detta vis få ökad kunskap om spridningen och vilka egenskaper som parasiten har för att kunna hindra framtida utbrott av den. 

Odlad och vild fisk delar vatten
I de fiskodlingar som drabbats sker verksamheten till stor del i eller i kontakt med naturliga vattensystem, vilket gör att odlad fisk delar vatten med vild fisk. En av de odlingar som nu blivit konstaterad smittad har innan den konstaterades smittad med parasiten levererat fisk till både andra fiskodlingar och naturliga vattensystem. Därför drar Jordbruksverket slutsatsen att parasiten redan i dag är spridd i svenska vatten. 

Nytt fynd för både Sverige och världen
Parasiten tillhör familjen sarcocystis och har konstaterats på odlad regnbåge. Att denna parasit hittas på fisk är helt nytt för både Sverige och världen. Det står klart efter kontakt med laboratorium i flera andra länder. 

SVA arbetar med att närmare identifiera parasiten samt att ta fram en analysmetod som gör det lättare att fastställa sjukdomen hos fisk. 

Läs mer
Infektion med parasiten sarcocystis på Jordbruksverkets webbplats
SVA:s faktasida om fiskparasiten

Länsfiskedirektören i Skåne, Johan Wagnström, ryter till i ett brev ställt till Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket där han är orolig över den ohejdade handeln på Internet med fiskar för  utplantering i trädgårdsdammar och även i akvarium som skulle kunna medföra problem i naturvatten.
– Det måste bli ett stopp på den fria importen av allehanda akvariefiskar om vi ska kunna stoppa dessa potentiella katastrofer!!, skriver han i brevet. 

Johan Wagnström är framförallt oroligt för att det på bland annat en populära annonssiten på Internet finns ormhuvudfiskar till salu.

– Denna fisk har orsakat ekologiska katastrofer på flera kontinenter, skriver han.

Ormhuvudfisken, som ursprungligen hör hemma i Kina och kan flytta sig över land vid torrperioder för att hitta vatten. Detta gör att den, om den sätts ut i en trädgårdsdamm eller liknande, kan åla sig därifrån och på så sätt hitta naturvatten. I Nordamerika har den ställt med stor oreda då den är en oerhört skicklig rovfisk som riskerar att utrota redan hotade arter. Den klarar även av flera olika habitat och temperaturer mellan 0 och 30 grader, så den skulle kanske kunna överleva i Sverige.

– Tänk vad nära vi är att få ut denna fisk i våra naturvatten genom en enda okunnig människas beteende. Det är troligen inte tillräckligt milt klimat för denna att överleva, men vågar vi chansa på det?, skriver han vidare i brevet.

Han hänvisar även i brevet till att flera andra fiskarter är till salu på Internet och att även dessa skulle kunna medföra problem då risken är stor att de bär på sjukdomar.
För att fisk ska få planteras ut i Sverige så krävs det att de är veterinärbesiktigade och godkända av Jordbruksverket. Detta för att man ska kunna hindra spridning av sjukdomar. Motsvarande kontroll finns inte på akvarie- och dammfisk som inte är tänkta att komma i kontakt med naturvatten.

Med brevet till Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket önskar Johan Wagnström vägledning från de centrala myndigheterna hur man ska hantera frågan med fiskar som säljs och som har potential att endera etablera bestånd i Sverige eller sprida sjukdomar till våra inhemska fiskar.

I dagsläget är Sverige fritt från många fisksjukdomar som finns på andra håll i både Europa och resten av världen. Därför är det viktigt att fisk som planteras ut enbart tas från godkända, hälsokontrollerade, fiskodlingar.

Fakta
För att plantera ut fisk och kräftor i Sverige krävs det tillstånd från Länsstyrelsen och från berörda fiskerättsägare/berört fiskevårdsområde. Fisken och kräftorna skall vara fri från smittsamma och anmälningspliktiga sjukdomar. Provtagningen för att säkerställa detta finns fastställt i ett särskilt kontrollprogram.

Läs mer
Information om ormhuvudfisk
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om utplantering av fisk