Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg hade den 16 februari en debattartikel på Svenska Dagbladets ”Brännpunkt” där man ifrågasatte varför Världsnaturfonden (WWF) satt rött ljus på flodkräftan. Förbundet menade att denna rödlistning riskerade att bidra till utrotningen av den akut hotade kräftan. WWF replikerade på Brännpunkt den 20 februari och menade att ”det är självklart att varna när arter hotas”. Frågan är nu vad experterna anser om WWF:s rödlistning.
Frågan om hur man ska se på WWF:s rödlistning av flodkräftan har ställts till tre av de i Sverige främsta förkämparna för att behålla flodkräftan. De tre som tillfrågats är Lennart Edsman som är forskare på kräftor på lantbruksuniversitetet (SLU), Tomas Jansson som arbetar med bl a att etablera flodkräftskötselområden åt Hushållningssällskapet och Rolf Gydemo som är länsfiskekonsulent på Gotland och som arbetat hårt för att bevara flodkräftan på ön.
Lennart Edsman
Lennart Edsman är besviken på WWF.
– WWF har gjort det mycket lätt för sig genom att slentrianmässigt bara kopiera Artdatbankens rödlista och inte titta på vad som är det reella hotet i det enskilda fallet., säger han och menar att det är en icke-fråga då det inte finns något kommersiellt flodkräftfiske i landet. Det fiske som sker har framför allt ett socialt och kulturellt värde.
I WWFs konsumentguide listas flodkräftan med rött ljus och rubriken LÅT BLI med motiveringen ” Undvik dessa fiskar från ohållbara bestånd och/eller odlingar som skadar miljön och de arter som lever där. Inget kunde vara mer fel.
– Det säljs ytterst lite flodkräftor i handeln och det som säljs kommer från odlingar. Dessa odlingar är samma odlingar som säljer för utsättningar och genom att varna för köp av dessa kräftor så slår det hårt mot de som aktivt arbetar för att rädda flodkräftan! Dessutom är dessa odlingar småskaliga och ger inga som helst miljöproblem.
Lennart Edsman har halvt på skämt och halvt på allvar bett WWF att istället för flodkräftan sätta rött ljus på signalkräftan.
– Det är ju inte fisket på flodkräfta som är problemet, utan det är ju spridningen av signalkräftor med kräftpest som gör att flodkräftorna” riskerar utrotning och då vore det bra att minska efterfrågan efter signalkräfta!
Han menar att det är bedrövligt att WWF sätter rött ljus på flodkräftan och gör det tvärt emot vad all forskning och expertis rekommenderar.
– WWF har haft åtgärdsprogrammet för bevarandet av flodkräfta på remiss och man protesterade inte då. I det finns två viktiga punkter som slår fast att en engagerad allmänhet och fiskare är bra för bevarandearbetet och att fisket i sig inte är något problem för arten utan är en förutsättning genom att engagera lokalt. Punkter som avhandlar att fisket på flodkräfta och som säger att fisket inte är något hot och att information om dess ekonomiska värde är viktiga komponenter för bevarandet.
Att WWF sedan skriver att de baserar sin utvärdering av flodkräftan på ArtDatabankens definition av artens hot och status tycker Lennart är obegripligt.
– Det är vi på Sötvattenslaboratoriet som levererar underlaget för de bedömningar som ArtDatabanken sen gör vad gäller flodkräftans hotstatus och vår bedömning utifrån detta är att fisket efter flodkräfta ska fortsätta för bevarandets skull. Så det är obegripligt hur WWF kan hänvisa till detta och komma till helt motsatt ståndpunkt mot dem som tar fram data och som får anses stå för den grundläggande expertisen inom området.
Tomas Jansson
Även Tomas Jansson är besviken på WWF och menar att de inte ser vad det egentliga problemet är och heller inte ser attraktionskraften i ett bra flodkräftsbestånd.
– Det går inte att göra en jämförelse med andra arter i WWF:s fiskguide. Andra arter hotas av fisket, men för flodkräftan är problemet spridningen av signalkräftan och fisket är istället det som ger incitament till räddandet av arten, säger Tomas.
Tomas menar att det är väldigt svårt att fiska sönder bestånd av kräftor och att WWF:s fiskguide medför ett stort hot för ansträngningarna att rädda flodkräftan.
– Det är total katastrof för bevarandearbetet eftersom bland det viktigaste i detta arbete är att skapa engagemang kring flodkräftan hos fiskerättsägarna och övriga som har intressen i vattnen.
Tomas menar att detta engagemang är lätt att bygga upp då kräftfisket handlar om familjetraditioner där alla, från de äldsta till de yngsta kan delta och som inte minst för barnen är spännande då de får smyga omkring i mörkret och leta efter kräftor.
– Detta ger det engagemang som är så viktigt för att värna flodkräftan. Utan detta lokala engagemang finns det ingen kvar att värna flodkräftan.
Tomas menar att det är oturligt att WWF mot bakgrund av detta sätter rött ljus på flodkräftan.
– Det blir extra olyckligt när det kommer från en organisation som ska värna hotade djur och de borde tänka sig för innan de sätter rött ljus på arter när ingen bland expertisen håller med dem om deras ställningstagande. De har helt enkelt uppfunnit sitt eget problem och löst det utan förankring i verkligheten.
– Om de istället kunde lägga krutet på skriva rätt artiklar och komma ut med rätt information så skulle de kunna bli en viktig aktör för räddandet av flodkräftan. Istället gör de så här!
Rolf Gydemo
Rolf Gydemo, som arbetat med bevarandet av flodkräftan sedan 1981, instämmer även han i det som de övriga har sagt.
– År 1993 ändrades den svenska kräftpolitiken. Innan så ansåg man även från officiellt håll att signalkräftan var en fullgod ersättare till flodkräftan och att det visserligen var synd om flodkräftan dog ut men att det kanske inte gjorde så mycket, berättar Rolf.
En stor anledning till att man ändrade den rådande politiken kring kräftor var att man började arbeta aktivt med flodkräftorna på Gotland i början av 1980-talet.
– Vi började undersöka Gotlands sötvatten för att se om det fanns andra arter som kunde användas för att utveckla näringslivet på ön och vi hittade flodkräftor som vi började titta närmare på. Detta spred sig och bäst det var hörde ICA Sveriges inköpschef av sig till oss och ville köpa alla flodkräftor vi kunde producera.
Vid det här laget var det på experimentstadiet och det fanns inte ens flodkräftor för dem själva att äta, så att försörja en av Sveriges största butikskedjor med flodkräftor syntes hopplöst.
– Men utifrån detta så drogs det igång ett flertal odlingar av flodkräfta på Gotland och detta gjorde att intresset för arten ökade. Det gick så långt att när några olagliga utplanteringar av signalkräfta upptäcktes på ön så var det några förslagna personer som utan tillstånd spred gift i dessa vatten och på så sätt slog ut signalkräftorna: Detta gjordes för att man var rädd för att få in signalkräftor på ön. Något som hotade den framväxande odlingen av flodkräftor.
Priset på flodkräftor har legat på upp till en bit över 800 kr/kg samtidigt som priset på signalkräfta legat flera hundra kronor under detta, så de ekonomiska incitamenten för att bevara flodkräftan har varit starka.
– WWF har inte ”tänkt klart” när man nu satt rött ljus på flodkräftan. Nu när man sätter rött ljus på flodkräftan så är risken överhängande att efterfrågan minskar och då riskerar i förlängningen de som odlar eller har naturvatten som producerar flodkräfta att slås ut. Skulle detta ske så har WWF utdelat ett hårt slag mot de som arbetar för bevarandet av flodkräftan. Minskad efterfrågan ger ju minskat engagemang för bevarandet eftersom priserna sjunker.
Men att WWF menar att det skulle vara som de skrivit i sin replik på Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborgs debattartikel, det vill säga att man menar att ökad efterfrågan inte stärker bevarandeintresset, avfärdar Rolf.
– De har ju inte reflekterat över vad som är problemet. I det här fallet är det inte fisket som är problemet utan spridningen av en främmande art. Fisket och konsumtionen gör att intresset bibehålls för flodkräftan och därmed minskar incitamenten till spridning av signalkräftor. De arter som WWF hänvisar till är ju uteslutande arter som hotas just på grund av fisket. Man har som sagt inte tänkt klart.
Lite ironiskt tillägger Rolf att:
– Om man ser på det ur ett gotländskt perspektiv, eftersom vi nog har bäst förutsättningar i Europa för att bevara flodkräfta, så kanske WWF gynnar de gotländska flodkräftodlarna. Om flodkräftorna utrotas på fastlandet så stiger ju priserna på dem och gotlänningarna kan ta ännu mer betalt för dem!
