Vi har fått en skrift om mellanskarven av biologen Christer Olburs som gjort sig känd som en hårdför debattör i skarvfrågan. Skriften som heter ”Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel” finns i både engelsk och svensk version och återfinns här.

Svensk version.

Engelsk version.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län meddelar via Facebook att man tror sig ha funnit föryngring av regnbåge i Gavleån. Än så länge är fiskungarna små, men av bilderna att döma är det med stor sannolikhet regnbåge.
– Vi har själva varit osäkra, men frågat ett flertal experter som menar att det lutar åt att det är regnbåge, säger Länsfiskekonsulent Nichlas Dahlén.

Att regnbåge föryngrar sig i Sverige är väldigt ovanligt och det finns enbart belägg för detta vid ett fåtal tillfällen i Sverige. Det har bland annat belagts vid en lokal i Dalarna och på Gotland, så om det nu skett en föryngring i Gavleån är det unikt. Men föga efterlängtat.

– Regnbåge är en främmande art som vi inte vill ha självreproducerande bestånd av i Sverige, säger Nichlas Dahlén.

Men han är föga oroad, och tillägger därför.

– Men vi vet att de föryngringar av regnbåge som skett är ytterst temporära. Vi har även haft regnbågsföryngringar tidigare i Gavleån. De kan ge ”i värsta fall” upphov till en eller ett fåtal generationer vild fisk, men sen dör de ut.

Dock kommer Länsstyrelsen att göra fler elprovfisken längre fram för att säkerställa om det verkligen är regnbåge eller inte. I ett senare inlägg på Facebook skriver Nichlas Dahlén att ”öringens förmåga att se väldigt olika ut gör det hela svårare, har sett bilder från skåne på öringyngel som ser väldigt mycket ut som bilderna. Samtidigt har vi på länsstyrelsen för bara några veckor sedan satt ut nästan 100 000 öringyngel av dalälvsstam och har ganska färskt hur de ser ut. I Gavleån är beståndet uppbyggt av dalälvsöring samt att det varje år sätts ut nya. Och de skiljer sig ganska kraftigt mot det som vi fångat. Sedan vet vi att det finns bäckröding i systemet. Om några veckor när de är större kan vi nog bättre se vad det är.

Följ diskussionen på Facebook

Incidenten inträffade redan i maj, men först i juni fick polisen in en rapport om det inträffade och därvid kunde börja utreda brottet, rapporterar Nyheter 24. Brottet, som rubriceras som grovt jaktbrott, kan resultera i flera års fängelse, men polisen har ingen misstänkt i nuläget.

Skarven är en omstridd fågel, inte bara för att den fångar och skadar stora mängder fisk, utan även för att dess ursprung är omstritt. Den före detta yrkesfiskaren Kjell-Ove Björk säger till Arbetarbladet att de som utfört dådet borde få Nobelpriset.

– De som gjort det här ska ha nobelpriset. Det är det bästa som hänt skärgården på länge. De allra flesta vill ha bort skarven, men det är minoriteten som har fått bestämma, säger han till Arbetarbladet.

– Skarven tillhör inte vår fauna, den spridde sig från Holland där man tog in skarven för att den skulle fiska i kanalerna. Den skitar ner skärgården, Båkharen som var så vacker en gång blev helt förstörd. Ungdomarna brukade ta sig dit för utflykter, säger Kjell-Ove Björk vidare till Arbetarbladet.

Länsstyrelsen beslutade efter det inträffade att dra tillbaka sitt tillstånd för skyddsjakt på skarv för andra än yrkesfiskare. Till Arbetarbladet säger Sara Lindqvist vid Länsstyrelsens miljöenhet att:

– Beståndet av skarv var kraftigt reducerat och det föranledde ett beslut om att skyddsjakten bara skulle innefatta licensierade fiskare.

Länsstyrelsen i Stockholm har tidigare meddelat beslut om att tillåta skyddsjakt på skarv genom bland annat äggprickning. Vidare beslutade Länsstyrelsen att tillåta skyddsjakt på skarv inom 300 meter från utsättningsplatser av gös och öring i syfte att skydda den nyutplanterade fisken inom sju dygn efter utplanteringen gjorts.

Detta beslut överklagade de båda ornitologiska föreningarna med hänvisning till att det i Länsstyrelsens beslut saknades dokumentation och beskrivning av allvarlig skada, vilket skulle kunna motivera beslutet. Ornitologerna menar vidare att skyddsjakterna skulle kunna komma att ske under häckningssäsongen då fågelfostren kommit långt i utvecklingen och därför riskerar att svälta ihjäl om föräldrafåglarna dödas.

Naturvårdsverket har därför beslutat om inhibition av Länsstyrelsens beslut, vilket innebär att skyddsjakten ej får verkställas innan Naturvårdsverket prövat överklagan eller beslutat om annat. Men Naturvårdsverket skriver i sitt beslut att inhibition kan beslutas när det är stor sannolikhet att de kommer att upphäva tillståndet till skyddsjakten.

Noret har varit ett av Sveriges bästa flodkräftvatten och år 2013 fångades totalt 17 000-18 000 flodkräftor i vattnet. Av de 8 000 kräftor som togs upp var merparten över 11 cm vilket motsvarar ca 400-500 kg flodkräfta!

– Det är stora ekonomiska värden det handlar om och i runda tal kan man säga att bara fångsten 2013 var värd omkring 200 000 kronor. Till detta ska läggas det arbete och de pengar som fiskevårdsområdesföreningen och övriga ideella krafter lagt ned på att värna flodkräftorna här, säger Arne Östlund.

Frågan är nu om någon olovligt och olagligt planterat ut signalkräftor i vattensystemet eller om pesten kommit dit på annat sätt.

– Det första vi måste göra bara isen gått och det blivit varmare i vattnet är att provfiska och se om vi hittar signalkräftor.

Om det visar sig att någon planterat ut signalkräftor i vattenområdet så kommer man nog att polisanmäla detta menar Arne Östlund.

– Vi har tidigare lämnat in polisanmälan för andra olagliga utplanteringar, men tyvärr har polisen inte tagit tag i det här, men vi får hoppas att det blir annorlunda nästa gång vi gör det.

Det värsta med det hela är att bygden nu får en fin tradition förstörd.

– Många är ledsna för att det blivit så här, det gäller både barn och vuxna. Vi har trots allt haft det upplåtet under fem år och det har varit uppskattat. Många vuxna verkar bli barn på nytt när det gäller kräftfiske.

Men det är inte tal om att ge upp utan Järna fiskevårdsområdesförening tänker fortsätta kämpa för att rädda flodkräftan så länge det inte finns signalkräftor.

Läs mer
Järna fvof på Vansbrofiske
Rädda Flodkräftan

Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg hade den 16 februari en debattartikel på Svenska Dagbladets ”Brännpunkt” där man ifrågasatte varför Världsnaturfonden (WWF) satt rött ljus på flodkräftan. Förbundet menade att denna rödlistning riskerade att bidra till utrotningen av den akut hotade kräftan. WWF replikerade på Brännpunkt den 20 februari och menade att ”det är självklart att varna när arter hotas”. Frågan är nu vad experterna anser om WWF:s rödlistning.

Frågan om hur man ska se på WWF:s rödlistning av flodkräftan har ställts till tre av de i Sverige främsta förkämparna för att behålla flodkräftan. De tre som tillfrågats är Lennart Edsman som är forskare på kräftor på lantbruksuniversitetet (SLU), Tomas Jansson som arbetar med bl a att etablera flodkräftskötselområden åt Hushållningssällskapet och Rolf Gydemo som är länsfiskekonsulent på Gotland och som arbetat hårt för att bevara flodkräftan på ön.

Lennart Edsman
Lennart Edsman är besviken på WWF.

– WWF har gjort det mycket lätt för sig genom att slentrianmässigt bara kopiera Artdatbankens rödlista och inte titta på vad som är det reella hotet  i det enskilda fallet., säger han och menar att det är en icke-fråga då det inte finns något kommersiellt flodkräftfiske i landet. Det fiske som sker har framför allt ett socialt och kulturellt värde.

I WWFs konsumentguide listas flodkräftan med rött ljus och rubriken LÅT BLI med motiveringen ” Undvik dessa fiskar från ohållbara bestånd och/eller odlingar som skadar miljön och de arter som lever där. Inget kunde vara mer fel.

– Det säljs ytterst  lite flodkräftor i handeln och det som säljs kommer från odlingar. Dessa odlingar är samma odlingar som säljer för utsättningar och genom att varna för köp av dessa kräftor så slår det hårt mot de som aktivt arbetar för att rädda flodkräftan! Dessutom är dessa odlingar småskaliga och ger inga som helst miljöproblem.

Lennart Edsman har halvt på skämt och halvt på allvar bett WWF att istället för flodkräftan sätta rött ljus på signalkräftan.

– Det är ju inte fisket på flodkräfta som är problemet, utan det är ju spridningen av signalkräftor med kräftpest som gör att flodkräftorna” riskerar utrotning och då vore det bra att minska efterfrågan efter signalkräfta!

Han menar att det är bedrövligt att WWF sätter rött ljus på flodkräftan och gör det tvärt emot vad all forskning och expertis rekommenderar.

– WWF har haft åtgärdsprogrammet för bevarandet av flodkräfta på remiss och man protesterade inte då. I det finns två viktiga punkter som slår fast att en engagerad allmänhet och fiskare är bra för bevarandearbetet och att fisket i sig inte är något problem för arten utan är en förutsättning genom att engagera lokalt. Punkter som avhandlar att fisket på flodkräfta och som säger att fisket inte är något hot och att information om dess ekonomiska värde är viktiga komponenter för bevarandet.

Att WWF sedan skriver att de baserar sin utvärdering av flodkräftan på ArtDatabankens definition av artens hot och status tycker Lennart är obegripligt.

– Det är vi på Sötvattenslaboratoriet som levererar underlaget för de bedömningar som ArtDatabanken sen gör vad gäller flodkräftans hotstatus och vår bedömning utifrån detta är att fisket efter flodkräfta ska fortsätta för bevarandets skull. Så det är obegripligt hur WWF kan hänvisa till detta och komma till helt motsatt ståndpunkt mot dem som tar fram data och som får anses stå för den grundläggande expertisen inom området.

Tomas Jansson
Även Tomas Jansson är besviken på WWF och menar att de inte ser vad det egentliga problemet är och heller inte ser attraktionskraften i ett bra flodkräftsbestånd.

– Det går inte att göra en jämförelse med andra arter i WWF:s fiskguide. Andra arter hotas av fisket, men för flodkräftan är problemet spridningen av signalkräftan och fisket är istället det som ger incitament till räddandet av arten, säger Tomas.

Tomas menar att det är väldigt svårt att fiska sönder bestånd av kräftor och att WWF:s fiskguide medför ett stort hot för ansträngningarna att rädda flodkräftan.

– Det är total katastrof för bevarandearbetet eftersom bland det viktigaste i detta arbete är att skapa engagemang kring flodkräftan hos fiskerättsägarna och övriga som har intressen i vattnen.

Tomas menar att detta engagemang är lätt att bygga upp då kräftfisket handlar om familjetraditioner där alla, från de äldsta till de yngsta kan delta och som inte minst för barnen är spännande då de får smyga omkring i mörkret och leta efter kräftor.

– Detta ger det engagemang som är så viktigt för att värna flodkräftan. Utan detta lokala engagemang finns det ingen kvar att värna flodkräftan.

Tomas menar att det är oturligt att WWF mot bakgrund av detta sätter rött ljus på flodkräftan.

– Det blir extra olyckligt när det kommer från en organisation som ska värna hotade djur och de borde tänka sig för innan de sätter rött ljus på arter när ingen bland expertisen håller med dem om deras ställningstagande. De har helt enkelt uppfunnit sitt eget problem och löst det utan förankring i verkligheten.

– Om de istället kunde lägga krutet på skriva rätt artiklar och komma ut med rätt information så skulle de kunna bli en viktig aktör för räddandet av flodkräftan. Istället gör de så här! 

Rolf Gydemo
Rolf Gydemo, som arbetat med bevarandet av flodkräftan sedan 1981, instämmer även han i det som de övriga har sagt.

– År 1993 ändrades den svenska kräftpolitiken. Innan så ansåg man även från officiellt håll att signalkräftan var en fullgod ersättare till flodkräftan och att det visserligen var synd om flodkräftan dog ut men att det kanske inte gjorde så mycket, berättar Rolf.

En stor anledning till att man ändrade den rådande politiken kring kräftor var att man började arbeta aktivt med flodkräftorna på Gotland i början av 1980-talet.

– Vi började undersöka Gotlands sötvatten för att se om det fanns andra arter som kunde användas för att utveckla näringslivet på ön och vi hittade flodkräftor som vi började titta närmare på. Detta spred sig och bäst det var hörde ICA Sveriges inköpschef av sig till oss och ville köpa alla flodkräftor vi kunde producera.

Vid det här laget var det på experimentstadiet och det fanns inte ens flodkräftor för dem själva att äta, så att försörja en av Sveriges största butikskedjor med flodkräftor syntes hopplöst.

– Men utifrån detta så drogs det igång ett flertal odlingar av flodkräfta på Gotland och detta gjorde att intresset för arten ökade. Det gick så långt att när några olagliga utplanteringar av signalkräfta upptäcktes på ön så var det några förslagna personer som utan tillstånd spred gift i dessa vatten och på så sätt slog ut signalkräftorna: Detta gjordes för att man var rädd för att få in signalkräftor på ön. Något som hotade den framväxande odlingen av flodkräftor.

Priset på flodkräftor har legat på upp till en bit över 800 kr/kg samtidigt som priset på signalkräfta legat flera hundra kronor under detta, så de ekonomiska incitamenten för att bevara flodkräftan har varit starka.

– WWF har inte ”tänkt klart” när man nu satt rött ljus på flodkräftan. Nu när man sätter rött ljus på flodkräftan så är risken överhängande att efterfrågan minskar och då riskerar i förlängningen de som odlar eller har naturvatten som producerar flodkräfta att slås ut. Skulle detta ske så har WWF utdelat ett hårt slag mot de som arbetar för bevarandet av flodkräftan. Minskad efterfrågan ger ju minskat engagemang för bevarandet eftersom priserna sjunker.

Men att WWF menar att det skulle vara som de skrivit i sin replik på Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborgs debattartikel, det vill säga att man menar att ökad efterfrågan inte stärker bevarandeintresset, avfärdar Rolf.

– De har ju inte reflekterat över vad som är problemet. I det här fallet är det inte fisket som är problemet utan spridningen av en främmande art. Fisket och konsumtionen gör att intresset bibehålls för flodkräftan och därmed minskar incitamenten till spridning av signalkräftor. De arter som WWF hänvisar till är ju uteslutande arter som hotas just på grund av fisket. Man har som sagt inte tänkt klart.

Lite ironiskt tillägger Rolf att:

– Om man ser på det ur ett gotländskt perspektiv, eftersom vi nog har bäst förutsättningar i Europa för att bevara flodkräfta, så kanske WWF gynnar de gotländska flodkräftodlarna. Om flodkräftorna utrotas på fastlandet så stiger ju priserna på dem och gotlänningarna kan ta ännu mer betalt för dem!

Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag till ny förvaltningsplan för skarv, men länsfiskekonsulenten i Stockholms län, Henrik C andersson känner sig frustrerad efter att Naturvårdsverket ändrat i det underlag han som konsult lämnat till verket.
– Det har gjorts förändringar och lagts till värderande stycken som gör det hela urlakat. Det är fruktansvärt frustrerande, säger Henrik C Andersson till tidningen Skärgården.

Tidningen Skärgården rapporterar att länsfiskekonsulenten i Stockholms län, Henrik C Andersson, är mycket besviken på Naturvårdsverket efter att de har ändrat det underlag han lämnat till verket i egenskap av konsult vid skrivandet av förvaltningsplanen. Han menar att man plockat bort den röda tråd som han ville få med och som utgörs av konflikten mellan skarven och fisket.

– Man har lagt till egna personliga bedömningar som gör hela materialet förfelat, säger Henrik C Andersson till Skärgården.

Andersson menar att Naturvårdsverket helt enkelt tagit bort de delar som handlar om konflikten mellan fisket och mellanskarven. Man har även lagt till formuleringar som att det ”i dag saknas vetenskapliga svar” på frågor som rör skarvens påverkan på fiskpopulationer. Detta har man gjort trots att Henrik C Andersson hänvisat till flera sådana studier.

– Det är direkt fel och vilseledande. Jag har plockat fram en oerhört diger litteraturlista på studier som visar tydlig påverkan på fiskbestånden, både från Europa och Nordamerika. Och hur de kan ifrågasätta de danska studierna begriper jag inte, säger Henrik C Andersson till Skärgården.

Naturvårdsverket ska även ha strukit de delar som Andersson skrivit om de riktlinjer för skyddsjakt på skarv som EU-kommissionen har och som skulle kunna underlätta för länsstyrelserna att bevilja skyddsjakt på skarv, skriver Skärgården.

Naturvårdsverket svarar på anklagelserna om att medvetet ändra de fakta som man inte vill ha med att man brukar bearbeta de texter som konsulter levererar.

Naturvårdsverket menar även att de ändringar man gjort i fråga om den vetenskapliga grunden för skarvens påverkan baseras på bedömningar som de experter man använder sig av har gjort. Mer än så vill Naturvårdsverket inte kommentera frågan i Skärgården.

Likaså har man valt att plocka bort EU-kommissionens riktlinjer eftersom man vill hålla texten kort, säger man till Skärgården. Istället ska detta material läggas i en oöversatt bilaga till förvaltningsplanen.

Förvaltningsplanen ska vara klar till den 1 mars 2014 och de som vill yttra sig över den kan göra så till och med den 30 november. Länk till förvaltningsplanen finns nedan.

Läs mer
Förlaget till förvaltningsplan för skarv

På hemsidan skriver SLU att med främmande menas en art som spridits hit med människans hjälp. Vissa främmande arter är invasiva, d.v.s. de har negativ inverkan på inhemska växter och djur eller orsakar ekonomiska skador. Genom att tidigt upptäcka förekomster av främmande arter kan de negativa effekterna lindras. Det är därför viktigt att myndigheterna får reda på nya observationer av främmande arter i Sverige.

Forskare från Naturhistoriska museet vid Köpenhamns universitet, har funnit en tät population av den asiatiska fisken bandslätting (Pseudorasbora parva) i ett biflöde till  Aarhus å. Upptäckten gör att man nu befarar att den främmande arten sprider sig i de danska sjöarna och vattendragen.

– Trots att bandslättingen, som alla karpfiskar, saknade tänder, kan det göra stor skada på andra fiskar med sina hårda käftar. Det är en extremt aggressiv fisk, särskilt under leken angriper den andra fiskarter, förklarar fisk specialisten Henrik Carl, ledare för kartläggningen av fiskars utbredning i Danmark vid Naturhistoriska museet.

Den lilla aggressiva fisken finns nu i ett biflöde till Århus å – och då i en tät avelspopulation, som innehåller åtminstone tre generationer. Det är dåliga nyheter för de andra fiskarna i floden. För även om bandslättingen endast blir cirka fyra år gammal och inte mer än 12 cm lång, så det kan förorsaka stora skador på andra fiskar.

Udrydder andre arter
– Genom att attackera om och om igen det kan bita rakt in i ryggraden av offret. Under 2008 hade vi en sex centimeter lång bandslätting  i ett akvarium och på mindre än ett dygn den dödade akvariets övriga invånare – två sutare på ca 11-12 cm, säger Henrik Carl.

Fisken som tillhör karpefiskarna kan bli könsmogna redan när det är ett år gamla och honorna kan leka upp till 14 gånger under en säsong. Det är en art som snabbt kan bli mycket talrika och därmed hota den naturliga balansen i sjöar och vattendrag.

– I synnerhet i Grekland finns det exempel på att bandslättingen har utrotat andra fiskar. Så därför  får den, i likhet med till exempel Belgien och Polen anses vara en invasiv art som ger anledning till oro, säger Henrik Carl.

Sprider sig snabbt
Bandslättingen, som har sin naturliga utbredning i ostasien, har under de senaste 50 åren spritt sig till flera andra länder i västra Asien och stora delar av Nordafrika och Europa. Arten hittades först i Danmark 2002 när anställda från Nordjyllands amt fångade stora mängder av den då okända arter i Klokkerholm Møllesø. Året därpå visade det sig att det fanns ett bestånd i Elling Å. Det planerades att utrota bandslättingen med gift, men planerna genomfördes aldrig.

Kommer från trädgårdsdammar
– Fisken, som vi har funnit i Århus å kommer knappast från ett av Nordjyllands bestånd eftersom de är för långt borta. Det är mer troligt att fisken kommer från en damm, bandslättingen säljs som akvariefisk i zooaffärer över hela landet. Det är oroande när man vet hur stort problem arter kan innebära. Även om det är en ganska liten fisk gör dess temperament den olämpligt som en trädgårdsdammsfisk, och i vår natur är inte välkomna, understryker Henrik Carl.

En Sydamerikansk fisk har fångats i Öresund meddelar Köpenhams universitet i ett pressmeddelande. Fångsten av cirka 20 centimeter lång fisk med stora, vassa tänder, har väckt farhågor om att Öresund har invaderats av pirayor. Det finns dock ingen anledning till panik, säger experterna, för fisken är en Pacu. Ändå rekommenderar de att män bör skydda sina privata delar när de badar i sundet.

– Det kommer att bli intressant, på gränsen till det kusliga, för att se om fisken var en engångsföreteelse eller om det är en art, kommer vi att se mer av. Det är första gången  arten fångas till havs i Europa, säger fisk expert Peter Rask Møller från Naturhistriska museet vid Köpenhamns Universitet.

Yttrandet faller efter att fritidsfiskare Einar Lindgreen den fjärde augusti tömde sin ål-fällor norr om Saltholm i Öresund. Bland ål och abborre sprattlade en 21,5 cm lång fisk med röd mage och stora tänder. I hamnen lockade fisken till viss uppståndelse, med flera trodde att det måste vara en piraya. Fisken sändes vidare till Naturhistoriska museet, där Peter Rask Møller och hans kollega, fiskexpert Henrik Carl, studerade fångsten. De kan nu lugna de danska simmare att fisk är inte en piraya, men en nära släkting – kallas Pacu.

Liksom piraya hör pacun hemma i Sydamerika, men genom akvarier och fiskodlingar spridas till andra delar av världen. Det anses nu vara en invasiv art i många delar av USA och i Asien. Den kan väga upp till 25 kg och är en populär fisk, både i odlingar och på matbordet. Men hur i all världen slutar en sydamerikanska sötvattensfisk i Öresund?

Tanken att fisken kan ha rymt från det närliggande akvariet ”Den Blå Planet”. Men det är helt enkelt omöjligt, säger Lars Skou Olsen, kurator och prefekt vid Danmarks Akvarium, Den Blå Planet:

– Vi har pacuer ut i vårt stora Amazonas-området, men de är mycket större, och det finns vattentäta skott, avancerade filtersystemflera och flera meter mellan vår fisk och Öresund. Så det är inte en av våra fiskar som är ute!

De vanliga misstänkta
– Akvarister och fiskodlare är ”de vanliga misstänkta” när vi möter ovanlig fisk på ställen där de inte hör hemma, säger Peter Rask Møller.

– Det är möjligt att någon har tömt sina tankar i en närliggande bäck innan semestern och att pacuen sedan fortsatt till sundets bräckta vatten. Vi känner inte till någon kommersiell odling av pacuer i Europa, men fisken kan vara uppfödd av amatörer.

Endast en gång tidigare har fångat en pacu i Europa. Det var 2002, när en fiskare fick en pacu på kroken nära ett kraftverk på floden Oder i Polen.
– Oder faktiskt rinner ut i Östersjön, ganska nära till Danmark, säger Peter Rask Møller.

Ta hand om dina fingrar … och nötter!
Pacuen kallas piratfisk och är en fredlig släkting till pirayan eftersom det är övervägande vegetarisk. De vassa tänder är inte lika skarp på piratfisken som på pirayan, men det kan lätt bita av fiskrevar och fingrar.

– För att vara 100 % säker artbestämning, kommer vi att göra nu några genetiska studier. För det finns flera arter av pacuer som är mycket lika och små. Inom vattenbruket framställs även hybrider mellan arter, förklarar Peter Rask Møller.

Tänderna används främst för att krossa nötter och andra frukter, men pacuen äter också  fisk och smådjur. Dess förkärlek för nötter har fått ödesdigra konsekvenser. I Papua Nya Guinea, där arten har också är utsatt, har fisken tagit fel på nötter och manliga badares privata delar.

Så behåll badbyxorna på, uppmanar Naturhistoriska museet!