Älvräddarna meddelar i ett pressmeddelande att man den 12 maj släpper en rapport om småskaliga vattenkraftverk och en fond för frivillig utrivning av de där det inte finns ekonomi till miljöprövning och miljöåtgärder.
Sedan 2012 har ett antal ägare till småskaliga vattenkraftverk förelagts att söka miljöbalkstillstånd för verksamheten. Anledningen är att nyutvecklad praxis i mark- och miljödomstolen visar att de gamla civilrättsliga rättigheter de anger som tillstånd, inte längre gäller.
Rapporten visar att det uteslutande handlar om de allra minsta kraftverken som inte har tillstånd och därför måste söka ett modernt tillstånd. Problemet är att de vare sig har råd med den juridiska processen eller de skyddsåtgärder för miljön som krävs, t.ex. fiskvägar.
– Med en bruttoinkomst på drygt 50 000 kronor per år har de helt enkelt inte råd med något av detta, samtidigt som EU-lagstiftning och våra egna miljölagar kräver åtgärder som kostar en hel del, säger Christer Borg, ordförande i Älvräddarnas Samorganisation.
Både EU-lagstiftningen och den svenska miljölagstiftningen är baserad på principen att den som exploaterar miljö är densamma som betalar för alla åtgärder för att mildra effekterna av exploateringen. Men Älvräddarna menar sig ha en lösning för dessa kraftverk som närmast är att betrakta som hobbyverksamheter.
– Vi behöver en fond som ägarna frivilligt kan söka bidrag från till avveckling av kraftverken och utrivning av dammarna. På så sätt når vi de krav som ställs på oss av EU, samtidigt som ägarna till kraftverken går helt skadeslösa ur situationen, menar Christer Borg.
Älvräddarna menar att elproduktionen i dessa minsta kraftverk är så liten att även om 90 procent skulle välja fondmedel för avveckling, är effekten på elsystemet i princip försumbar, samtidigt som statsstödsregler och konkurrenslagstiftning inte medger att staten betalar för något annat än just utrivning.
Läs rapporten
Kultur och energi – De minsta kraftverkens betydelse
