Havs- och vattenmyndigheten, HaV, meddelar i ett pressmeddelande att man satsar 2,5 miljoner kronor på utsättning av ålyngel, så kallad glasål, i svenska vatten. Projektet leds av länsstyrelsen i Skåne och är en del av den svenska förvaltningsplanen för ål.
– Ålen är en art som är starkt hotad och senaste åren har allt färre ålar vandrat in i svenska vatten på naturlig väg. Detta är ett sätt att stärka bestånden, säger Fredrik Nordwall, chef för HaV:s enhet för biologisk mångfald och fiske.
Fiske efter ål har en lång tradition i Sverige, både i salt- och sötvatten. Men bestånden har länge varit hotade. I Östersjön märktes försvagningen under 1950-talet, men rapporter om minskande fångst längs norrlandkusten kom redan i början på 1900-talet. Enligt ICES, Internationella havsforskningsrådet, är rekryteringen nere på en procent av det var före den stora nedgången på 1980-talet och rådet föreslår att all mänsklig påverkan på produktion och lekflykt hos ål minskas till så nära noll som möjligt. Ålen är också upptagen på rödlistan som akut hotad.
För att rädda den europeiska ålen har EU ställt krav på medlemsländerna att de ska jobba efter en ålförvaltningsplan. Sverige fick sin plan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Planen bygger på fyra metoder; förbud att fiska ål, ökad överlevnad vid passage av vattenkraft, ökad kontroll och stödutsättningar.
– Vi har haft utsättningar av glasål sedan 70-talet men tidigare var det främst för att stödja fisket. De senaste tio åren handlar det mer istället främst om att bevara och stärka lekbeståndet. Ålen är också en väldigt viktig del av den biologiska mångfalden, säger Fredrik Nordwall.
2009 sattes cirka 750 000 glasålar ut i både sötvatten och kustzon i Sverige, på såväl öst- som västkusten. Tack vare att Fiskeriverket beviljades medfinansiering från Europeiska fiskerifonden (EFF) kunde antalet mer än fördubblas året efter till 1,9 miljoner. Ungefär lika många sattes ut 2011 och i fjol.
– I år planerar länsstyrelsen att sätta ut cirka två miljoner glasålar och det görs i områden utan fiske och där det finns fria vandringsvägar, i havet och kustområden framförallt på västkusten, säger Fredrik Nordwall.
– Alla klarar sig inte på grund av naturlig dödlighet men vi bedömer att cirka tio procent ska kunna nå vuxen ålder och stärka lekbeståndet om 15-20 år.
Utsättning av ål är en åtgärd som är omtvistad i försöken att bevara den europeiska ålen.
– Vi förlitar vårt beslut bland annat på nya undersökningar som visar att åtgärden fungerar, exempelvis försök med satellitspårning avblankål, det vill säga vuxen ål med såväl utsatt som vilt ursprung säger Fredrik Nordwall.
– Vi tillämpar också försiktighetsprincipen, Ålen hämtas från områden i exempelvis Frankrike och England där det fortfarande finns lokala överskott som i dag inte överlever naturligt. Om det visar sig att överskotten försvinner kan utsättningarna dock inte fortsätta.
Förutom utsättning av ål har ålfisket skurits ner kraftigt de senaste åren, i fjol förbjöds allt ålfiske på västkusten. Antalet tillåtna fiskedagar har också minskat och sedan 2007 krävs också tillstånd för att få fiska ål
– För fiskenäringen har detta haft stora ekonomiska konsekvenser, framförallt på västkusten där inkomstmöjligheter försvunnit. Men för närvarande tycker jag att vi har uppnått en bra balans mellan bevarande och nyttjande. Bestånden kommer att öka förutsatt att alla medlemsstater i EU följer förvaltningsplanerna, återhämtning av ålbeståndet är i allt väsentligt en europeisk fråga, säger Fredrik Nordwall.
En annan viktig del i förvaltningsplanen är att öka antalet ålar som levande tar sig förbi vattenkraftverken på sin väg tillbaka till havet. Under våren 2010 undertecknades en avsiktsförklaring av Fiskeriverket och sex av de större kraftbolagen. Avsiktsförklaringen innebär att kraftbolagen frivilligt åtar sig att till år 2014 öka den sammantagna överlevnaden vid passage av vattenkraftverk till minst 40 procent.
Läs mer
Länk till Havs- och vattenmyndighetens beslut
Länk till Havs- och vattenmyndighetens sida om ål
