I mitten av november hittades tre marmorkräftor i Märstaån, norr om Stockholm. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, och Sigtuna kommun bjuder nu in landets kräftexperter till ett möte.
– Det är viktigt att åtgärder sätts in snabbt och att berörda grupper samarbetar och har samma mål om vi ska kunna stoppa en eventuell spridning, säger Sofia Brockmark, utredare på HaV i ett pressmeddelande.
De grönskimrande kräftorna hittades i Märstaån i åns flöde. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, slog snabbt fast att det rör sig om arten marmorkräfta (Procambarus fallax virginalis) som förökar sig genom parthenogenes, också kallat jungfrufödsel. Det innebär att den inte behöver befruktas, det kan räcka med en hona för att få till ett ett bestånd.
Marmorkräftan bedöms som invasiv, den kan konkurrera ut inhemska arter, den förökar sig väldigt snabbt och har hög överlevnad. Statens Veterinärmedicinska anstalt, SVA, har undersökt de kräftor som kommit in, bland annat för att se om de bär på smittsamma sjukdomar som kräftpest.
– Det skulle vara ett allvarligt hot mot våra inhemska kräftor och den biologiska mångfalden om den kom in i vårt ekosystemen, säger Sofia Brockmark, utredare på enheten för biologisk mångfald och fiske vid HaV.
HaV och Sigtuna kommun inbjuder nu länsstyrelsen, SVA, Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och representanter för Zoobranschens riksförbund till samverkansmöte den 19 december i Sigtuna. Deltagarna får bland annat besöka fyndplatsen och Rolf Gydemo från länsstyrelsen på Gotland berättar om hur man där lyckades stoppa spridningen av den fruktade signalkräftan. Det blir också en diskussion om vilka åtgärder som ska sättas in mot marmorkräftan.
Enligt FN:s konvention för biologisk mångfald, också kallad Rio-konventionen, har varje land ansvar för att bevara mångfalden på gen-, art- och ekosystemnivå. Där talar man om trestegsmodellen, att först och främst förebygga så att främmande arter inte kommer in i ekosystemen, i andra hand att snabbt upptäcka och utrota dem och i tredje hand att begränsa och kontrollera deras utbredning.
– Generellt är det svårare att hindra spridning i vatten än på land då både ägg och larver snabbt kan spridas med vattenströmmar i ett stort område, säger Sofia Brockmark.
– Ju mer den hunnit etablera sig desto svårare är det att bli av med dem. Därför är snabba insatser oerhört viktigt, för att se om marmorkräftorna hunnit reproducera och sprida sig. Det kan göras genom att provfiska i området. Om det visar sig att de spridit sig kommer man försöka utrota den, även snabbt begränsa vidare spridning genom fysiska hinder som dammluckor.
Det är olagligt att föra in levande sötvattenskräftor till Sverige. Det är också förbjudet att förvara och transportera sådana i landet. Förbudet för förvaring gäller inte flod- eller signalkräftor som fångats eller odlats i Sverige. Men, om man vill flytta flod- eller signalkräftor i Sverige måste man alltid ha söka om tillstånd.
– Fyndet i Märstaån visar att de här djuren finns i Sverige trots att vi har en tydlig lagstiftning och att det finns en okunskap om hur dessa djur får hanteras och vilket hot de kan utgöra, säger Sofia Brockmark.
– Det är viktigt att vi nu angriper problemet på rätt sätt, att vi tar fram en åtgärdsplan som fungerar och får ett grepp om hur många marmorkräftor som finns i området. Vi behöver även rikta informationsinsatserna och tydliggör problemet med främmande arter för allmänheten.
HaV har det administrativa och sammanhållande ansvaret för arbetet med främmande invasiva arter i vattenmiljön. Naturvårdsverket har det nationella övergripande ansvaret.
