Tomas Janson vid Hushållningssällskapet i Värmland arbetar hårt för att försöka rädda flodkräftan. Det är inte genom att förbjuda fisket på flodkräfta som arten skall räddas utan genom att man får så många som möjligt att fiska på den och se värdet i arten och även få en förståelse för de mekanismer som hotar den.
Det största hotet mot flodkräftan
Det största hotet mot flodkräftan är inte fisket, utan signalkräftorna berättar Tomas:
‑ Flodkräftorna är känsliga för kräftpesten, vilket är en sjukdom som signalkräftorna nästan alltid bär med sig. När någon planterat ut signalkräftor i ett vatten med flodkräftor är detta vatten förstört för flodkräftor i framtiden. I alla fall så länge signalkräftorna överlever i vattnet. Problemen är störst där kräftorna försvunnit på senare år. Där kräftorna försvann på 1960-talet har däremot kräftfisket många gånger hunnit falla i glömska och då bär folk inte runt signalkräftor för utplantering i lika stor utsättning.
Även försurning och övergödning är hot mot flodkräftan.
‑ Jag har märkt att många tror att det är kräftpesten som slog till och utrotade flodkräftorna, när det egentligen mest troligt är försurningen som varit problemet. Kräftorna försvann på 1980-talet och det gick inte att få tillbaka dem. Kräftpesten var en universalförklaring som fick skulden för detta och man började då plantera ut signalkräftor som visade klara sig bättre. Saken var bara den att det var samtidigt som detta som man började kalka mot försurningen. Så signalkräftan har nog glidit med kalkningen på en räkmacka!
Det är således mycket troligt att det är försurningen som ligger bakom den vanliga myten att kräftpesten kan överleva långa tider i sjöar och sjöars bottensediment, när det egentligen handlar om veckor eller maximalt en eller ett par månader som den kan överleva utan kräftor.
Världsnaturfonden förstår inte hotbilden
För att minska hotet mot flodkräftan har Världsnaturfonden, WWF, har gått ut med en guide för vilka fiskar som är okej eller inte att äta. I den rödlistas flodkräftan, något som Tomas är kritisk emot.
‑ Jag har försökt att påverka Världsnaturfonden och skickat brev och försökt att få komma till dem och berätta om vårt arbete. Men de ville inte ta till sig fakta i den här frågan, utan de anser att flodkräftan är en hotad art och då ska man inte fiska på den. De har helt enkelt inte förstått hotbilden, vilket är väldigt olyckligt. Detta eftersom vi arbetar för samma mål, säger Tomas.
Stopp för spridningen av signalkräftor
Men frågan är dock om man kan få stopp på de olagliga utsättningarna av signalkräftor.
‑ Hundraprocentigt stopp kommer vi aldrig att få, men vi hoppas att man kan eliminera utsättningar som beror av okunskap genom information och mer information. Däremot är det svårt att stoppa de som gör utplanteringarna medvetet och som tror att de gör något bra, berättar Tomas som dock tror att kunskapen börjar sprida sig.
‑ En grupp människor man måste nå fram till är de som genom fiske eller köp tar med sig levande signalkräftor till ett flodkräftvatten och sedan sumpar dem där i väntan på att koka dem. Många gånger är de inte alls intresserade av vare sig fiske eller kräftor och då kan informationen vara svår att nå fram med.
En tumregel brukar vara att ju fler som bor kring ett flodkräftvatten, desto större är risken att någon på illegal väg planterar ut signalkräftor. Frågan är då om arten kan räddas. Tomas tror det.
‑ Jajamen, det är jag helt övertygad om! Detta i och med att problemet är människor och dem kan vi rå över. Man kan informera och diskutera och på så sätt komma fram till lösningar. Det hade varit värre om smittan hade spridits med fåglar eller på andra naturliga sätt som är svårare att hindra.
Kräftskötselområden
Tomas arbetar framförallt med att bilda kräftskötselområden som han tror är ett bra instrument för att rädda flodkräftan.
‑ Att bilda ett kräftskötselområde med tillhörande förvaltningsplan är ett arbetssätt för att tillsammans med fiskerättsägare, fiskevårdsområdesföreningar, lokalbefolkning, fiskare, myndigheter mm aktivt arbeta med bevara och utveckla sitt eget lokala flodkräftbestånd, säger Tomas.
Allt bygger på frivillighet och man förpliktigar inget med att ingå i kräftskötselområdet, däremot markerar men en stark vilja med att bevara och utveckla flodkräftorna. Kräftskötselområdet är ett specifikt utpekat område där flodkräftor förekommer och har mycket goda förutsättningar för ett framtida kräftfiske efter flodkräftor. En förvaltningsplan är ett nödvändigt verktyg för att fiskerättsägare och fiskevårdsområdesföreningar ska kunna sköta och utveckla sina käftvatten på ett biologiskt och professionellt sätt.
‑ Planen främjar ett aktivt och lokalt anpassat kräftfiskevårds- och utvecklingsarbete som leder till att framtida insatser i fiskevårdsområdet blir kostnadseffektiva, fiskeribiologiskt riktiga och ger ett större utbyte. Ett starkt flodkräftbestånd eller utveckling av dammodling kan också leda till utveckling av näringsverksamhet.
Förutom kräftskötselområden kan skyddsområden för flodkräftor bildas. Det som skiljer ett skyddsområde från ett skötselområde är att skyddsområdena bygger på lagstiftning och inte på frivillig grund.
Tomas har bildat en hel del skötselområden för flodkräftor.
‑ Vi har hittills bildat cirka 45 stycken områden i Västra Götaland, Värmland, Dalarna och Västmanland. I huvudsak har de mottagits positivt och de få gånger som någon protesterat mot bildandet så har man kunnat läsa mellan raderna att de som protesterar har stått bakom olagliga utsättningar av signalkräftor.
Tomas berättar vidare att framgången för skötselområdena i huvudsak varit positiva, även om det finns andra exempel.
‑ Det har gått både och för områdena, säger Tomas. Vissa områden går bra och de ansvariga använder planerna för att söka pengar till återintroduktion av flodkräftor och andra gynnande projekt. Men det har tyvärr även skett missöden med pestutslagningar och olagliga utsättningar av signalkräftor, fortsätter han.
Nu börjar det dock bli dags att följa upp områdena och uppdatera planerna eftersom de blir inaktuella efter några år då förutsättningarna har förändrats.
‑ Det ska bli spännande att få föra in arbetet i nästa steg i skötselområdena och se hur väl arbetet efter planerna har gått, berättar Tomas som lovar att fortsätta sitt ihärdiga arbete med att rädda flodkräftan undan utrotning.
Läs mer
Hushållningssällskapet i Värmlands kräftsida: www.astacus.org
Kräftmytkrossaren: www.krafta.nu
