Onsdag och torsdag kväll anordnades kräftseminarier i Uppland av Länsstyrelsen i samarbete med kräftodlaren Bo Andersson i Heby. Vid mötena som hölls i Heby respektive Vendel, deltog Sveriges främsta kräftexperter och många frågor fick svar och många myter avlivades.
Vid kräftseminarierna, som drog fullt hus båda kvällarna, deltog Sveriges ledande kräftexpertis. Bland annat deltog Lennart Edsman från Sötvattenslaboratoriet/SLU, Lage Cerenius från Uppsala universitet, Tommy Odelström från Naturvatten Roslagen och Tomas Jansson från Hushållningssällskapet. De båda förstnämnda forskar på respektive universitet kring kräftor och kräftpest emedan de senare två under lång tid har arbetat med förvaltningen av kräftpopulationer och då riktat in sig mycket på att rädda flodkräftan.
Förutom ovanstående personer deltog personal från länsstyrelsen och kräftodlaren Bo Andersson som odlar flodkräftor och som lägger ned mycket tid på att försöka rädda denna inhemska och starkt hotade kräfta.
Seminariet inleddes med att Lennart Edsman berättade om det prekära läget för flodkräftan där bestånden av flodkräftor minskar drastiskt.
‑ Flodkräftan är idag starkt hotad och det beror i främsta rummet av den starka spridningen av signalkräftor, vilka nästan alltid bär på kräftpest, berättar Lennart. Tyvärr är det många som av okunskap, eller illvilja, bär med sig hinkar med signalkräftor för att släppa ut i andra vatten där man hoppas få kräftfiske. Det man inte tänker på då är att det kan finnas flodkräftor som då utrotas.
Lennart berättar vidare att dessa illegala utsättningar kan förorsaka kostnader för många miljoner kronor.
‑ Det har skett på flera platser att signalkräftor har planterats ut illegalt och olovandes i eller uppströms vatten med bra flodkräftfiske och det har då medfört att flodkräftfisket slagits ut helt på bara ett år. Och det kan då handla om flodkräftfisken som inbringat hundratusentals kronor varje år till bygden.
Liknande historier berättar även Tomas Jansson från Hushållningssällskapet i Värmland som under många år arbetat med att försöka rädda flodkräftan. Han förevisar även signalkräftans spridningsmönster på ett Kartutsnitt ur Värmland.
‑ I en sjö i Värmland gavs tillstånd att legalt sätta ut signalkräftor. Bara några år senare var det signalkräftor i alla omkringliggande vattensystem och dit hade kräftorna inte kunnat vandra av egen maskin, utan det handlar om att folk flyttat dem medvetet. Detta har i sin tur slagit ut många fina flodkräftvatten.
I Tomas Janssons arbete ingår att skapa så kallade kräftskötselområden, vilka syftar till att fiskerättsägarna och fiskevårdsområdesföreningarna skall kunna utveckla sina flodkräftbestånd.
‑ Det handlar inte om att lägga någon död hand över flodkräftpopulationerna, utan om att skapa skötselområden där de som äger och förvaltar kräftbestånden ska kunna skapa bättre förutsättningar för kräftfisket. Det är så vi anser att man ska rädda flodkräftan. Det är inte fisket, utan spridningen av signalkräftor som är hotet mot dem, berättar Tomas.
Kan man utrota kräftpesten?
Efter avslutade föredrag fick de närvarande möjlighet att diskutera med varandra och de inbjudna kräftexperterna innan experterna fick bilda panel för att de närvarande skulle kunna ställa frågor.
En av frågorna handlade om det var möjligt att utrota kräftpesten och om det bedrevs någon forskning på detta. Lage Cerenius som forskat mycket kring kräftpesten fick svara på frågan.
‑ Givetvis tror jag det finns möjligheter att ta fram medel för att stoppa kräftpesten, förklarade Lage, men det finns tyvärr inga forskningspengar för detta i Sverige.
En möjlighet är dock att annan forskning som har mer pengar kan leda fram till gångbara alternativ, hoppas Lage.
‑ Bland annat den svamp som orsakar rotröta på växter är väldigt lik kräftpesten, och man skulle då kunna tänka sig att denna forskning skulle kunna få spinn-off-effekter även på arbetet med att utrota kräftpesten, säger Lage.
Hur ska en bra kräftbiotop se ut?
En annan stor fråga var hur man skulle få ett bra kräftvatten. Tommy Odelström berättade om vikten av bra gömställen för kräftorna.
‑ Det är viktigt att det finns gömställen i form av gamla lågor eller stenar på bottnen. Dessa får inte ligga i dyn eftersom kräftorna inte gärna vill gräva ner sig för att nå gömställena, säger Tommy.
‑ En bra kräftsjö har mindre sten i strandzonen där småkräftorna kan gömma sig. När de blir fem till åtta centimeter så flyttar de längre ut i vattnet och behöver då sten som är 15-20 centimeter i diameter så de kan gömma sig. Det är oftast i detta läge det blir konkurrens om boplatserna mellan kräftorna, förklarar Tommy. När de sedan blir större så har de oftast etablerat sig och har sina gömställen.
Det är inte heller helt säkert att sjöar som varit bra kräftvatten tidigare fortfarande är det. Igenslamning av bottnar till följd av övergödning och skogsbruk kan förstöra kräftbiotoperna.
Kan man utrota olagliga utplanteringar av signalkräftor?
Lennart Edsman berättar att man klarat av att utrota signalkräftor på enbart ett fåtal platser.
‑ Man har gjort det på fyra ställen på Gotland och på ett par ställen i Norge genom att hälla ut insektsgift i vattnen. Men det har då handlat om avgränsade vatten såsom kalkbrott på Gotland, berättar Lennart. Däremot blir det mycket svårare i ett naturvatten, för där kan man ju inte hälla ut insektsgift utan att slå ihjäl hela ekosystemet!
Man har dock gjort försök med att kalka ihjäl kräftorna genom att stänga av vattenflödet och sedan med kalk höja pH-värdet så mycket att kräftorna dör. Man har även försökt fiska bort signalkräftorna, men det är inte heller helt lätt och dessutom väldigt arbetskrävande. Dock finns det förhoppningar om att signalkräftorna inte kommer att kunna sprida sig med större framgång norrut.
‑ Det finns mycket som tyder på att signalkräftorna inte klarar sig särskilt bra norr om Dalälven, berättar Lennart Edsman. Detta eftersom det är för kallt och för långa vintrar för att de skall klara sig och att föröka sig framgångsrikt i längden.
Dock är det fortfarande ett stort problem med att folk planterar ut signalkräftor, för även om de förhoppningsvis inte bildar bestånd så hinner de sprida kräftpesten till flodkräftorna innan de försvinner. Slutsatsen blir att det bästa sättet att rädda flodkräftan är att hindra spridningen av signalkräftan.
Vad äter kräftorna?
Vid mötet diskuterades vad som kräftorna föredrog att äta.
‑ Kräftor äter gärna vegetabilier och i näringsfattiga vatten är ofta det som trillar ner uppifrån i form av allöv och andra blad och löv viktiga näringskällor för kräftorna. Allöven är framförallt uppskattade eftersom de innehåller mycket kväve, berättar Tommy Odelström.
Även nässlor kan vara bra kost, men man bör inte mata kräftor med stora mängder nässlor på en gång i odling då de lätt blir slemmiga och ger ifrån sig mycket näring på kort tid. Att däremot kräftor skulle uppskatta ruttet kött avfärdar kräftodlaren Bo Andersson.
‑ Vegetabilier äter kräftorna i alla nedbrytningsstadier, säger Bo, men animalier, som kött och fisk, skyr kräftorna så fort minsta lilla förruttnelseprocess slagit till.
Av denna anledning undviker Bo att utfodra kräftor i odling med pellets eller andra animaliska produkter. Det är svårare att få det att fungera.
