Rapport från dialogmöte om vattenkraft och miljö

Vattenkraftsforsok
Den nionde december 2015 anordnade Havs- och vattenmyndigheten (HaV) det fjärde dialogmötet om hur EU: s mål om förnybar energi (här vattenkraft) och EU: s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) om god ekologisk status (GES) bör genomföras. Regeringen gav HaV redan 2012 i uppdrag att samla berörda intressenter till dialog med syfte att öka samsynen kring de mål som nämndes inledningsvis. Enligt Hav har uppdragit inneburit att kommunikation och kunskapsutbyte mellan olika myndigheter har underlättats och att dialogen har nyanserat vattenkraftens positiva roll för miljön

För undertecknad var detta mitt första dialogmöte. Mötesrubriken för årets agenda var åtgärdsprioritering och samverkan. Ett antal nya dokument om prioritering, vägledning, beräkningar etc om vilka bör- och skallkrav som avvägningen mellan vattenkraft och miljö bygger på fungerade som diskussionsunderlag. Men det var ett annat dokument: Strategi för åtgärder i vattenkraften HaV 2014:14 (Strategin), som istället blev utgångspunkt för flera diskussioner.

Detta dokument tog Energimyndigheten och HaV fram på eget bevåg i ett försök att hitta en prioriteringsmodell till stöd för avvägningen mellan energimålet och miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Huvudbudskapet i Strategin är att planeringsmålet för miljöåtgärder årligen får ”kosta” högst 1,5 TWh eller 2,3 % av energiomvandling från vattenkraften. Strategin har sedan publiceringen omtalats med epitetet ”nationell” och kommuniceras i sammanhang där dokumentet oriktigt likställts med rättsstatus. Kritiken mot Strategin, som den framfördes på mötet, bottnar i att total energimängd (1,5 TWh) snarare än vattendirektiv, nationella lagar och naturvärden avgör storleken på energitappet och tänkbara miljöåtgärder. Att nödvändiga prioriteringar väntar mellan vattenkraft och miljö är alla intressenter väl medvetna om – och beredda till – men där energiförluster, miljöåtgärder och prioriterade avrinningsområden är exempel på frågor som behöver fortsatt samverkan/utredningar.

Oavsett hur Strategin landar och vad dialogmötena kan förväntas komma fram till väntar ett gigantiskt miljö-/restaureringsarbete i många av landets vattenförekomster. Vattendirektivet driver på processen och åtgärdsbeslut kan möjligen sinkas men inte stoppas. Inom 20 år (den tidsram som vattendirektiv, vattenmyndigheter och Strategin utgår ifrån) ska 1 500 kraftverk förses med nya villkor (huruvida det förfarandet sker genom ny- eller omprövningar kommer en ny vattenlag att fastställa). Detta kan jämföras med att myndigheterna under de senast 20 åren omprövat 75 kraftverk – en process som nu alltså ska genomföras … per år … i 20 år. Därtill ska dammar, överledningar, kanaler etc i förbindelse med kraftverk eller fristående dito prövas. Detta är ett svenskt (och europeiskt) miljöprojekt som till omfattning torde sakna motstycke i miljöhistorien.

Inför denna enorma utmaning märktes en tydlig frustation över att många utredningar, myndighetsbeslut, lagar och prioriteringar fortfarande saknas för att i full skala starta ”verkstad”. Farhågor framfördes att viktiga men ännu ogenomförda utredningar riskerar att ”lägga en våt filt” över många åtgärdsprogram och därmed förhala ett redan pressat schema.

Är vi på rätt väg? Var en av frågorna i diskussionsunderlaget på mötet och … Ja, det var deltagarnas bestämda uppfattning. Sen återstår, som jag varit inne på tidigare, genomförandet av prioriteringar och inte minst framtagandet av modeller och metoder som vaskar fram adekvata beslutsunderlag. Avslutningsvis är initiativet lovvärt (en uppföljning är utlovad till nästa år) av flera anledningar. Den främsta är, som mötestiteln påkallar, dialog och samverkan mellan olika intressenter. Att ”alla” är där ger också tillfälle till personliga möten, en uppskattad tillgång i en alltmer digitaliserad samvaro.

För mig dröjer sig några frågor kvar efter mötet. Nu var agendan delvis en annan men kanske kan några av dessa frågor bli dörröppnare till nästa års dialogmöte?

  • Hur ska förväntad nederbördsmängd fördelas – ökat energiuttag eller mer miljönytta?
  • Ska miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv bedömas speciellt i likhet med energimålet och miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag i den fortsatta dialogen?
  • I vilken utsträckning ska vår elförsörjning vara nationellt baserad och i vilken omfattning ska vi förlita oss på andra länders elkapacitet, sammanlänkande inom Nordpool?
  • Baseras årlig genomsnittlig energimängd från vattenkraften utifrån nationella mål/beslut eller kan tillgången på förnybar energi (här från vattenkraften) bedömas även på EU-nivå?

Ulf Ljusteräng
Styrelseledamot i Fiskevattenägarna Dalarna – Gävleborg
Ordförande i Säters FVOF

 

Tidigare inlägg

Förbundet har yttrat sig över förslaget till ny vattenlagstiftning

Förbundet har yttrat sig över regeringens promemoria ”Vattenmiljö och vattenkraft”, vilken är tänkt att ligga till grund för en förändrad lagstiftning för vattenverksamheter och då inte minst vid miljöanpassning av vattenkraften. I förbundets yttrande framförs flera punkter som bör oroa fiskevattenägarna och deras föreningar. Inte minst är känslan att man helt har glömt bort äganderättsintresset

Läs mer »

Äganderätten under attack från Moderaterna

I en debattartikel som publicerats i ett antal lokaltidningar skriver de två moderaterna Sten Bergheden och Lars Beckman/Ulf Berg [beroende på vilket län den publicerats i. Red: Anm.] en debattartikel till försvar för den småskaliga vattenkraften. Man anser att den är en tillgång för landsbygden och att man måste minska byråkratin, regelbördan och tillståndsprocesserna för

Läs mer »

Debatt: Vatten till nytta för många – inte bara för några

Förbundet har skickat ut en debattartikel om fiskets möjligheter i förhållande till vattenkraften till media och den har publicerats i olika versioner i några tidningar. Bland andra har Dalademokrater och Gävle Dagblad publicerat den. Vi lägger nu upp den även här. (UPPDATERAD VERSION. Den första versionen var inte orginaltexten.)

Läs mer »